torsdag 10 december 2009

Dag permission

Nu har Ludvig släppt droppet på dagarna och vi får vara hemma. Igår fyllde morfar 60 år och det hade vi bestämt att Ludvig skulle vara med och fira. Det var väl det egentliga målet från början, att han skulle vara hemma till den 9 december men så blev det inte. Han fick sin fjärde behandling av droppmedicinen och de hade sagt att allt skulle vara klart till klockan tre och sen skulle vi få åka hem. Tyvärr var det inte samma sköterska på morgonen och allt drog ut på tiden men 16,30 hämtade morfar Ludvig och Kristian.

Vi firade morfar hemma hos oss, det blev vi, mormor, morfar, morbror, farmor och farfar som var här.
Mamma och pappa hade bestämt att de skulle köpa färdig mat men när de sen hörde att Ludvig kom hem för att äta så kom vi på att en av hans favoriträtter är Sjötunga Valewska så det gjorde mamma på morgonen.
När Ludvig kom hem och såg alla människor här så sken han upp samtidigt som han säkert kände sig lite generad. Det är ju ganska lång tid där han bara har sett oss och sjukhuspersonal. Kan berätta att han njöt av maten, åt som en häst.
Efter kaffet och tårtan så gick han upp på ovanvåningen och satte sig och såg Nils Karlsson Pyssling, mest så att det var gjort innan vi kom tillbaks till avdelningen för då var det dags att sova.
Jag körde in med honom igen vid åtta och när vi kom upp på avdelningen så gjorde vi vid honom och då säger han, men jag måste ju få se på tv. Icke, klockan var efter nio så det var sängen som gällde.
Han vaknade vid fyra i morse och sen har han varit vaken från och till fram till strax efter sju och då var det lika bra att sätta på tv:n.

Läkaren mötte jag i korridoren när jag skulle sätta ut frukostbrickan och han frågade försynt om han vågade komma in, Ludvig har en förmåga att flippa ut när han kommer in. Jag sa att det var lugnt eftersom han satt och kollade på adventskalendern.
Han sa att det var okej om vi ville sova hemma eftersom de tänkte testa inatt utan dropp men jag anser att om vi nu har sovit så länge på sjukhuset då kan vi stanna en natt extra och se om det fungerar utan extra vätska. Det är ju bara värre om han får extrema smärtor och vi behöver åka in under natten. Han höll med och sa att vi var välkomna :-)

Jag och Ludvig körde hem vid elva och när vi var hemma åt vi lunch och en snabb kopp kaffe. Sen var det dags att åka till vårdcentralen med Nora på efterkontroll efter hennes öroninflammation. Hon var superduktig, satt som ett ljus i mitt knä medan läkaren tittade och tog ultraljud i öronen.

Dagen hemma idag har inte varit så bra, vet inte om det är för att Ludvig har varit extremt trött eller vad det är. Kanske för många intryck på kort tid men en riktigt dryg dag har det varit, med många bråk och skrik. Det gör inte saken bättre att Nora har blivit ganska bortskämd under denna perioden så får inte hon som hon vill så slänger hon saker omkring sig och skriker så det hörs över hela kvarteret.

Annika när det gäller ditt inlägg med att hjälpa till med julmat o sådant så är det lugnt, det är fixat och utdelat till vem som ska göra vad. Det som vi då hellre tar emot är om vi kanske kan ses ute på en lekplats så att Nora kanske kan få lite sällskap av din son, de är ju ändå ganska jämngamla. Vi märker att hon börjar bli rastlös av att gå med oss här hemma, visst hon får följa med mig runt men det hon skulle behöva just nu är att träffa andra barn.

Förhoppningsvis klarar Ludvig natten bra för då kommer vi att få permission över natten också och kan då tillbringa längre stunder tillsammans här hemma och slippa stressa fram och tillbaka mellan hemmet och Lund.
Kristian körde in med honom strax efter sju och vi hoppas han får en god natts sömn så han är mer utvilad när han kommer hem imorgon.

2 kommentarer:

  1. Vad skönt att livet sakta men säkert närmar sig ett mer normalt läge. Tänk vad skönt om ni slipper jaga fram och tillbaka hela tiden de sista dagarna innan jul, att få vakna hemma och ta dagen lite mer i lugn och ro. Roligt att ni fick fira födelsedagen tillsammans också!

    Gissar att ni andra läser kommentarer också: Annika - det värmer i hjärtat på mig att du så tydligt sträcker ut en hand och vill hjälpa till mer praktiskt; inte bara med glada tillrop.

    Förstår att Nora också reagerar på allt. Hon är ju dessutom i en ålder då det gärna kan börja bli lite trots...

    Önskar er en härlig helg med så lite bråk och utbrott som möjligt.

    Kram fr Karin

    SvaraRadera
  2. Hej min vän!
    Bara ring när du/ni är hemma och vill ses! Winston leker gärna på lekplatsen så det är inga problem alls! Förstår att hon är rastlös och behöver lite sysselsättning även hon! Mitt erbjudande om annan praktisk hjälp står kvar om du kommer på något du gärna skulle vilja ha gjort men inte orkar eller hinner med!

    Hoppas det gick bra för Ludvig över natten så han kan få vara hemma lite längre perioder! Så skönt det vore för er alla att slippa sjukhuset några dagar! Julfrid är vad jag önskar er! Ni om några förtjänar det! Jag sörjer att min make inte är hemma julafton (han går på igen den 23:e) men i jämförelse med er är det ingenting!

    Vi hörs när vi ska ses på lekplatsen! Vi är upptagna på söndag eftermiddag men annars är det lugnt vad jag vet nu!

    Stor kram till er alla!
    Annika K

    SvaraRadera