Mötet gav väl inte mig så värst mycket, medelåldern var nog 70 och vad har Ludvig gemensamt med dem?
Det finns inte så många synskadade barn och ungdomar i Malmö men några stycken är medlemmar men inte så pass att det finns underlag för att ha några aktiviteter i Malmö föreningen. Jag fick i varje fall tips om att om jag fick kontakt med andra synskadade så fanns det alltid möjlighet att utnyttja lokalerna i Malmö om vi kom på någon aktivitet. Annars har SRF Skåne lite aktiviteter för barn och ungdomar så jag får hålla utkik där istället.
Medan jag var där så åkte barnen med morfar och pappa till Sibbarb och njöt av det underbara vädret, de var nog ute i närmre två timmar. Vi har låtit Ludvig hålla i sin rullstol och gå med den, han är grymt duktig på att gå när han kör den så den fick följa med på utflykten igår. De var nere vid vattnet och tittade och sen lekte de på en lekplats.
Vi möttes upp hemma hos mormor&morfar sen och åt middag där. Det gick bra en stund där men sen tröttnade Ludvig och var helt hysterisk.
Om vi ska ta fram det positiva med att han blev trött på att vara där var då att han sa, jag vill hem, tycker jag detta är roligt, vill jag leka...
Det kommer fler och fler ord, ord som sätts ihop till meningar. Han är grym och han kämpar så med att få fram det han vill.
Idag har jag hört flera gånger när han har frågat efter vissa saker när han har lekt, kuvösen, ambulansen med bagageluckan, patienten, lyssnardoktorn, hjälmen osv.
Igår däckade han redan klockan nio på kvällen, han brukar ju inte somna före elva så...jag sa till Kristian, vi får väl vara beredda på att han vaknar vid fyra. Jag hörde hur han började grymta till och tittade på klockan, puh inte mer än 2.49. Så idag är det en ganska dryg dag men ändå en ganska pigg Ludvig som vill leka i massor. Ska bli spännande att se när han somnar ikväll.
Vad vi lärde oss av denna söndag är att fem timmar hemifrån är alldeles för mycket för Ludvigs skull för tillfället. Men man måste våga testa för att få veta.