Jag och Nora åkte iväg för att gratulera mormors kusin som fyllde år idag. Vi insåg att det inte skulle vara så mycket lönt att ta med Ludvig eftersom vi såg rastlösheten hos honom igår hemma hos mormor&morfar.
Kristian berättade när vi kom hem att allt hade gått jättebra och han hade lekt fint på sitt rum. Just nu är han inne på att försöka få fram ord och sitter och tragglar för sig själv medan han leker.
Rätt som det var så sa han, jag ska se på film. Gissa om Kristian blev förvånad men han tog med Ludvig till soffan och han kröp upp och satte sig där han alltid satt när han tittade på film. Kristian satte på tv:n och Ludvig satt helt tyst och stirrade ut i det tomma...och efter en liten stund säger han, jag ska se det från början...Precis så som han alltid sa tidigare, han skulle alltid se filmen från början.
Undrar egentligen hur han kände sig när han satte sig där i soffan, undrar om det bara var ljudet av filmen han var ute efter eller om han hoppades på att han skulle se...
Jaja roligt är det för varje ord och mening som kommer från honom!
Imorgon börjar allvaret igen, Kristian börjar jobba, Nora ska till dagis om inte det kommer fler fall av vattenkoppor (hon får vänta till tisdag för de börjar terminen med planeringsdag) och jag och Ludvig fortsätter med vårt, vara på Hab, träna, leka, busa och leta efter skola. Har ett möte inplanerat på skola i slutet av januari så det ska bli spännande att se vad det blir utav det, det verkar för bra för att vara sant men...
Ha en skön vecka!
Åh, jag håller tummarna för att det inte är för bra för att vara sant, utan att det är så bäst som Ludvig förtjänar att ha det!
SvaraRaderaTänkte lite särskilt på dig igår! Pratade med en gammal barndomsvän (vi har inte hörts av på länge). Hon berättade att hennes 5-årige son blivit diagnostiserad med autism. När hon berättade om möten med Hab, 40 timmars träning i veckan, läkarbesök etc. gick tankarna automatiskt till dig! Förmodligen ingen tröst att det finns så många andra som också har det kämpigt, men kanske man inte känner sig lika ensam om det när man vet att det finns fler! Jag försöker lära mig ta tillvara på varje dag jag vaknar upp med friska barn! Inget kan tas för givet och allt kan förändras över en natt!
SvaraRaderaPersonligen tycker jag det ska bli skönt nu när allt är tillbaka till det vanliga igen och jag hoppas allt löser sig till det bästa för er! För egen del fortsätter jag kämpa för en dagisplats åt Winston, det skulle förändra mycket för mig!
Ha en skön vecka!
Kram,
Annika K