Funderingar kring särskolan

Jag fick en jättebra kommentar på förra inlägget och tänkte skriva lite om våra funderingar och tankar om att Ludvig ska börja på särskola.
Det är så bra med feedback genom kommentarsinlägg, mer sådant för då kan jag variera skrivandet här :-)

Innan transplantationen gjordes en psykologutvärdering där det visade att Ludvig var normalbegåvad. I vissa bitar låg han en bra bit över och i någon bit låg han lite under, han hade svårigheter med vissa bitar och det var hjärna-hand. Han hade svårt att hålla i en penna och få fram något på papper men det var som de sa, sådant löser sig med en dators hjälp.
I våras var det tänkt att det skulle göras en ny bedömning med då tyckte psykologen att det var för tidigt, han hade inte hunnit återhämta sig och det stämde. I somras försvann synen helt och han gick helt in i sig själv, tappade en massa förmågor och då gick det inte alls att göra någon bedömning.
I augusti så började han förskoleklassen men det gick inte alls, hela han slog bakut och gick ännu mer in i sig själv. Han fick en assistent i skolan och de hade gjort i ordning så att han skulle kunna ha sin "återhämtning" i en soffa, tyvärr var detta ställe i kapprummet där alla andra barn också vistades när de skulle på toaletten eller om de var färdiga med sina uppgifter osv. Efter mindre än två veckor och mycket övervägande och prat med Hab och psykolog så bestämde vi oss för att ta hem honom igen och avvakta.
Vi gjorde studiebesök på en skola för funktionshindrade men som var normalbegåvade men tyvärr så fick vi avslag där eftersom det inte hade gått att göra någon bedömning på honom, samtidigt så läser man i tidningarna mer och mer om särskolor, att personer har felaktigt gått på de skolorna och som sedan fått bekymmer. Min tanke på Ludvig och särskola har inte alls varit överens...i början för vi ser att det finns förmågor hos honom men...skolan här i byn fungerade inte alls.

Det Ludvig behöver är en liten grupp med inte allt för mycket krav på sig från början (det är ingen som vet om han kommer att komma ur sitt skal). Han har varit isolerad från förskola/dagis/skola sen september 2009 och det han behöver nu är att åter socialisera sig och det sker nog lättast i liten grupp.
När specialpedagogen tog upp det här med särskola så var vi mycket tveksamma till det med tanke på vad vi hade läst i tidningarna men när vi sen kom i kontakt med särskolesamordnaren och han hörde vår historia så sa han direkt att något måste göras för Ludvigs del. Vi kom på ett besök och träffade klassen och den blivande fröken och lyssnade på vad hon hade att säga. Vi var positivt överraskade när vi körde där ifrån. Klassen vi var och tittade på var träningssärskola, tre elever i åldern 7-10 år och när de då berättade om träningssärskola så blev vi också först tveksamma men när både lärare, specialpedagog på Hab och samordnaren sa samma sak, ser vi att Ludvig inte får ut något av detta så är inte detta spikat, han kommer inte att vara kvar här då utan då måste vi hitta en annan lösning då tänkte vi om.
Det han säkert behöver nu är det lugna tempo och mycket ADL träning(allmän daglig livsföring) för att kunna bli så självständig som möjligt.

Vi testar här under denna terminen, i augusti är det skolplikt för Ludvig och då får vi se vad som händer, om han kommer att klassas som utvecklingsstörd och bli placerad i särskola eller om han kommer att fortsätta på omvänd integration eller om han har blivit så pass bra att han kommer att kunna gå i vanlig klass men med massor av extra hjälp. Just nu tar vi denna lösning och ser det som en mjukstart för honom.

När vi har pratat med psykologen och hon är med honom så har hon sagt flera gånger att tittar man på hur han själv hittar strategier och hur han funderar och tänker ut olika lösningar så är där ingen utvecklingstörning men tyvärr så klarar han inte att testas fullt ut. Hon sa också flera gånger under mötet igår att flera förmågor har försvunnit men samtidigt så har där tillkommit flera också och vissa kommer och går så därför är det så svårt att säga. På henne verkade också tveksamt från början om han verkligen kvalade in på särskola men nu håller hon med om att detta är en tillfällig lösning tills vi vet mer om vad som kommer att ske med honom.
Fortfarande är det ingen som vet om sjukdomen har stannat helt eller om den är fortgående men i sakta takt.

Vi lever fortfarande i tron om att hoppet är det sista som överger en och hoppet är stort om Ludvig <3

Fler frågor och funderingar vill vi ha, tack Katarina för din kommentar. Vi har tänkt och tänker fortfarande om det är rätt eller fel.

Ha en fortsatt skön helg!