Skolmöte

Farmor&farfar kom i förmiddags för att ha hand om barnen medan jag och Kristian åkte iväg på möte på Ludvigs blivande skola.
Nu är det bestämt, vecka tio ska han börja på Ängslättskolan. Han kommer att skrivas in i en vanlig klass men kommer att vara med i särskolans klass. Detta kommer han att vara så länge det behövs eller så länge tills man kan göra en bedömning på honom.

Idag var det jag, Kristian, särskolesamordnare, specialpedagog från Hab, specialpedagog från stadsdelen, rektorn, Ludvigs blivande lärare och psykolog som var med på mötet.
Det vi kom fram till var att han ska börja i vecka tio och att vi ska anpassa tiderna efter Ludvig, det kommer att bli några timmar om dagen, några dagar i veckan. I nästa vecka ska vi ha ett möte med läraren där vi ska lägga upp vilka tider han ska vara på skolan eller rättare sagt vilka lektioner han ska vara med på. Vissa lektioner har de tillsammans med andra och det kanske inte passar honom just nu, det räcker med några barn i taget för att han ska anpassa sig och åter socialiseras.
Det som är den viktigaste delen just nu också är att den person som ska vara assistent åt honom verkligen tar sig tid att lyssna och är lyhörd till hans behov. Det verkade som om de hade en person som redan var på skolan som de kände kunde passa Ludvig.
Det som kändes tryggast av allt var att de verkligen ville ha regelbunden kontakt och återspegling till oss och Hab för att det ska bli så bra som möjligt för honom. De vill lyssna på oss för de säger att det är vi som är experter på Ludvig.
Jag tror detta kommer att bli så bra, vi måste bara ta det i hans takt och lyssna mycket på hans signaler.

Alla som har eller fortfarande jobbar med Ludvig fick säga sitt på mötet och det kändes så skönt när bägge specialpedagogerna sa idag att de ser så positiva förändringar på honom sen i julas, att han är mycket mer med och aktiv i det de gör.
En sak som hela teamet var överens om var den stora frågan, var Ludvig hade varit om han inte hade haft sin vilja av stål och sin envishet (vilken driver oss till vanvett många gånger). Många framsteg och saker han gör idag är på ren vilja, han ger sig absolut inte och vi hade aldrig varit där vi är idag om han inte haft den kämparglöd han har. Visst tycker vi att han ger upp ibland men om vi tänker efter så allt han har gått igenom och vi vet att varje liten sak han gör kräver så enormt mycket energi från honom. Om vi bara tar att få fram ett ord, att det ska gå hela långa banan i hjärnan, det kräver mycket för honom och då är det egentligen inte konstigt att han ger upp ibland och frustrationen går ut i ett utbrott.
När jag sen pratade med specialpedagog från Hab så sa hon att hon blev så glad i tisdags när de var där, Ludvig hade lyst upp som en sol när hon kom fram och sa, Hej Ludvig det är E, nu ska vi gå in och leka. Han gillar verkligen att träffa personalen på Hab, han gillar psykologen och han gillar specialpedagogen från stadsdelen och jag tror det beror mycket på att de möter honom halvvägs, att de är så lyhörda för hans behov och går ner till hans nivå och gör det han vill från början och sen går över till det som de ska göra.
Som jag har sagt innan, vi har fantastiskt engagerad personal som jobbar med honom och det sa jag till E idag.

Nu ska jag deppa en stund i soffan för att Sverige förlorade i handbollen och sen får det nog bli en film. Tänkte se I rymden finns inga känslor.

Ha en riktigt skön helg!