En stor lillasyster

Flera gånger så har Nora sagt, mamma Ludvig vill inte prata med mig längre och jag har då svarat henne att det är ju den dumma sjukdomen som gör att Ludvig inte kan prata så som han har gjort tidigare. Då brukar hon säga, att innan när vi satt på en stol då pratade Ludvig med mig och det vill eller kan han inte längre, han vill inte heller leka under trappan. Nej det kan han inte svarar jag då, det är inte så lätt att ta sig under trappan när man inte ser något och sen har ju Ludvig blivit så lång så han har svårt att stå under trappan nu. Mmmm får man till svar.

Idag åkte vi hem till mormor&morfar så barnen fick bada och sen bjöd de på middag. Efter middagen kröp Nora upp i mormors knä och de satt och tittade på Ludvig där han kämpade med sina ord i sin lilla värld. Då säger Nora, Ludvig vill inte prata med mig längre, innan när vi satt på en stol då pratade han med mig...Mmm det gjorde han fick hon till svar. Det var innan när det var en annan Ludvig, nu hoppas vi snart han kan prata igen och då är det en ny Ludvig, en annan Ludvig. Innan var det en annan och nu är det en annan. Hmmm vad svarar man på det egentligen???

Undrar egentligen hur det går runt i hennes lilla treåriga hjärna, funderingar över Ludvig och allt som de har gått igenom på så olika sätt.
Hon är så liten egentligen, tre år men så otroligt långt i sitt tänkande. Har fått bli så stor på en gång. Hon klarar sig så bra själv och har fått bli duktig på att klara sig eftersom Ludvig behöver så mycket hjälp.
De gånger hon känner för att få hjälp att äta eller hjälp med kläder då får hon det, hon behöver känna sig liten ibland tror jag.