lördag 19 mars 2011

Att se det positiva

Idag kom avlösaren vid ett och då passade vi övriga familj att gå in till grannarna och äta våfflor och dricka kaffe. Ludvig och avlösaren gick ut och hade rollatorrace :-) Det hade gått jättebra och hon tyckte att vi skulle släppa lite på bromsen för han hade varit riktigt duktig på att gå med den. De gick bort till lekplatsen och gungade lite och busade i leknätet.
När de kom hem mötte vi upp och Ludvig fick mellanmål. Vi satt och småpratade medan han åt och vi kom in på det här med maten. Ludvig har blivit extremt duktig på att testa ny mat och han äter nästan allt som serveras nu och det är ett stort plus. Han visar klart och tydligt när det är något han inte vill ha men jag vet ju ungefär vad han gillade innan så det är där vi lägger ribban, det är den mat vi testar på nytt nu.
Vi har fått bort en hel del tvång, bl a trappan och duschen är borta.
Det var här avlösaren sa att det är så bra att dokumentera, det är så lätt att man fokuserar på det negativa, allt det jobbiga och glömmer så lätt när allt är mycket lättare och det är så sant.
Just nu känns det som om vi är på uppåtväg igen, visst vi har mörka stunder men om vi jämför med för en vecka sen så...
Ett tag förde jag dagbok med sömn, mat och ord som Ludvig sa under dagen men det tar ganska mycket tid att skriva ner allt. Kanske det är dags igen, det är så bra att ha för att gå tillbaka till när vi hamnar i en svacka igen. Ibland känns det som vi återkommer till vissa punkter och då är det skönt att kunna gå tillbaka och läsa hur lång tid det tog och även kanske hitta en gemensam nämnare om vad som utlöste svackan.

2 kommentarer:

  1. Gud så skönt att det börjar lätta på vissa punkter. Även om det fortfarande är mycket jobb kvar, så är de små framstegen sånna guldkorn i vardagen. Heja Ludvig! Kämpa på =)

    SvaraRadera
  2. Jag tror att det är jättebra att föra bok över både motgångar och medvind... och hela bloggen är ju som en sådan dagbok, förstås, men du håller säkert igen på vissa känslor och tankar som inte passar för allmän beskådan. Men just när allt känns hopplöst, om man kan skruva tillbaka klockan och se hur det var för ett halvår sen, så kanske det ändå känns att ni kommit långt.

    Tycker mig ändå ana att det går framåt på vissa fronter - skönt!

    Söndagskram från Karin

    SvaraRadera