Ser att läsarantalet minskar, orkar inte skriva varje dag eftersom det känns som om det så ofta blir negativa inlägg för tillfället och vem orkar läsa dem i längden?
Fredagen var kanon bra, Ludvig var på ett superbra humör. Vi gick och lämnade Nora på dagis till nio och när vi kom hem lekte han själv ett litet tag utan tvång. Jag hann med lite av varje här hemma och sen åkte vi iväg och tittade på en dator, vår bärbara har lagt av så vi skulle behöva en ny. När vi kom hem så blev det lunch och sen kom Ludvigs badsällskap och hämtade honom. Medan han var iväg och badade gick jag in till grannen och pratade lite strunt :-) sånt som behövs för att hämta energi.
Eftermiddagen fortsatte att flyta på bra.
Det som vi har stora problem med nu är att få honom till att lägga sig och att somna, han vill absolut inte somna, om det är som han är rädd för att sova eller vad det är vet vi inte men...sova vill han inte.
Lördag vaknade han innan sex men det är väl helt okej med tanke på vilken tid han har somnat innan :-)
Det gick bra att få på kläder och att äta frukost men sen hände något och tvången de kom och avlöste varandra, han var arg, frustrerad och inte alls på humör. Kristian tog ut barnen medan jag körde och handlade. På eftermiddagen kom mormor&morfar och min faster Inge från Danmark och drack kaffe. Då hade han lugnat ner sig och busade glatt med morfar och Nora tvingade mormor att klä på alla dockorna.
Kvällen var likadan, han ville absolut inte sova och är mest arg när vi lägger honom i sängen.
Söndagen var densamma, vaknade innan sex och morgonbestyren gick väl ganska bra men sen så flippade han totalt och vi hade inte en chans att bryta det. Det var länge sen vi såg honom så arg och ledsen. När klockan var strax efter åtta så tog Kristian ut honom och skulle gå en runda men all denna frustration och ilska upptar så mycket energi från honom att han hade svårt att gå, han snubblade bara över sina ben så de tog bilen och körde och hämtade upp morbror och så köpte de frukost med sig tillbaka.
Efter lunch lossnade det lite och han var på bättre humör så då passade vi på att gå ut till lekplatsen. Där trivdes han och mådde riktigt bra och då är där inga tvång heller. Vi träffade en av Noras dagiskompisar på lekplatsen och även Linnea och lillebror Simon så vi stannade en liten stund längre än Kristian och Ludvig. När vi kom hem så hade det gått någorlunda bra att leka på rummet med hjälp av Kristian.
Till mellanmål gjorde vi våfflor och det gick bra med mellanmålet, inga bråk och skrik.
Idag är det dags för skolan en stund, bara 45 minuter efter lunch men sen imorgon ska jag lämna honom själv för första gången. Då ska han vara där i två timmar, ska bli spännande att se hur det går.
Hej igen vännen!
SvaraRaderaSkrev till dig tidigare men det hamnade på ditt förra inlägg! Vill bara säga att du och familjen finns lika mycket i våra tankar nu som alltid! Precis som ni, har vi alla dagar som känns sämre än andra, det ingår i livet på nåt sätt! Eftersom vi just nu lever med katastrofen i Japan, får saker och ting ett visst perspektiv dock. Det hjälper inte alltid att veta att andra har det så mycket sämre och har drabbats av det ofattbara när man själv står mitt uppe i nåt, men kanske kan man bromsa "problemen" innan de blir för stora i tankarna! Jag hoppas ni får en bättre vecka denna veckan, att Nora får fortsätta vara på dagis och att skolan gör underverk för Ludvig! Jag tror fortfarande att han känner sig understimulerad! Det är en mycket intelligent kille ni har och jag tror han har en stor hunger efter att få lära sig nya saker, han vet bara inte riktigt hur det ska gå till nu när hans liv förändrats! Ge det tid så hittar han sin rätta form, det tror jag helt och fullt på!
Stor kram igen,
Annika K
Jag tycker ALLTID att det är intressant att läsa vad du skriver, även när det är motgångar. Ni har så många smarta sätt att tackla dem. Läsarantalet beror nog snarare på att det blivit några plusgrader och folk är ute och räfsar och annat.
SvaraRaderaMånga kramar till en superfamilj!
Jag följer Ludvig och tycker om det du skriver oavsett om det går bra eller om det är motgångar. Jag har aldrig träffat er, men jag tänker på er och allt det ni kämpar med! Jag tycker att ni är alldeles fantastiska i att stötta Ludvig genom detta som han går igenom nu!
SvaraRaderaEva
Jag läser dina inlägg och förundras hela tiden över hur ni löser problemen trots att ni har så mycket att brottas med. Ni är värda all världens rosor.
SvaraRaderaKram Yvonne
Oavsett om det är bra, dåligt, negativt eller positivt så fortsätter jag läsa. Men jag förstår om du inte vill skriva när det är mycket jobbigt. Det är tråkigt att höra att tvången stör så mycket, och att de är jobbiga för Ludvig. Jag hoppas att skola, rutiner och mediciner kan få börja göra sin verkan och att kanske Ludvig mår lite bättre efter det. Heja på!
SvaraRaderaVarma kramar