Jag kan prata och skratta

Idag fick vi sovmorgon eller det var kanske att ta i men...när jag hörde Ludvig så tittade jag upp och såg att det var ljust ute. Så idag insåg jag att det faktiskt är ljust ute ganska tidigt :-), han vaknade vid sex så vi ska inte klaga. Han vaknade på ett underbart humör och satt och skrattade och försökte få fram ord i sängen ett bra tag.
Efter frukost så ville han sitta på sitt rum och leka ett tag, det är mycket med sitt playmobil och sjukhuset han leker.
Efter en timme på rummet så började han protestera så då tog vi ner honom till uterummet, där var riktigt skönt idag och så satte han sig i hammocken och gungade (en av favoritställena nu) och rätt som det är så säger han, jag kan prata och skratta och han själv blev nog överraskad och skrattade ännu mer. Det tar mycket energi av honom att få fram ord och tänk om vi kunde hitta något hjälpmedel för honom som gör att han kan kommunicera med oss.
Kommer inte ihåg vem som frågade oss hur mycket av hans tal som har försvunnit men om vi säger så att säkert minst 90 % av talet, kanske mer och det är mycket och det är en stor förlust för honom med tanke på hur glad han var/är för att prata.
Det som vi pratade om på Hab mötet var om vad det är som gör att han inte kan få fram orden. Det kan ju finnas olika orsaker till det, antingen är det motoriken till munnen som gör det annars är det trådarna från hjärnan till talet som gör det, eller det kognitiva. Jag är inte så insatt i något av detta, jag lyssnar mest när de "kunniga" pratar. Tyvärr är det samma sak här, det är ingen som vet vad som orsakar att talet har försvunnit så pass mycket som det har. Kan han bara få fram vissa ord så har vi blivit ganska duktiga på att kunna tolka honom men ibland så är det mest gnäll och då har vi inte en chans att förstå vad han vill.
Vissa dagar är han grym på att kämpa och vissa dagar är det som om han har gett upp.
Ett bra exempel på när han inte kan få fram det han vill är när han var på Ikea med mormor&morfar. Eftersom de hade varit ute och gått innan så hade han sin overall på sig men när de sen satt och fikade så tog de av den och sen när de skulle köra hem tänkte de att de skulle underlätta för honom och han fick bara åka hem i sin fleecejacka. När de satte han i bilen så blev han så förtvivlat ledsen och bara grät och skrek. Mormor&morfar hade inte en susning om vad som hände med honom men så började de fundera på vad som inte var som det hade varit innan och så kom de på det här med overallen. De körde tillbaka till parkeringen och tog på honom overallen, vantarna och mössan och sen blev han nöjd och satt och skrattade i bilen hem.
Här fanns inte en chans för honom själv att kunna förklara vad det var som inte stämde och här gäller det för oss i hans omgivning att försöka lista ut vad det är som inte stämmer. Kan lova att det inte alltid är så lätt.