Telefonsamtal, återbesök och inskrivna

Ludvig sov gott här i morse men tyvärr så var inte Nora lika sugen på att sova länge så det var bara till att stiga upp som vanligt.
Jag ringde till Ludvigs hormondoktor för att höra om min teori angående stressad kropp och för lite sömn. När han svarade så började jag med att fråga om jag störde (tänkte om det blev många frågor från mig) och han svarade ja, nej det är ingen fara, jag är iväg och åker skidor :-). Underbart med en läkare som alltid är tillgänglig. Han trodde inte att Ludvigs kropp är cortisonpåverkad men för säkerhetsskull så ökar vi hans dos lite. Han tror att något annat ligger bakom och sa att vi skulle be en neurolog kolla upp honom.
Jagade även kuratorn och Försäkringskassan.

Passar på att svara på Evas fråga här, angående Nora, om hon får någon hjälp genom Hab. Jag tog upp det med personalen där i måndags. Här finns syskongrupper men de är till för de som har fyllt åtta år och det är fem år till så...Psykologen ringde idag och sa att han hade fått meddelandet från specialpedagogen och han kan ta emot Nora om hon själv vill prata med honom. Så nu är det inbokat en tid till henne i april.

Klockan ett var jag och Ludvig uppe på avdelningen och träffade en jättetrevlig läkare som vi inte har sett innan. Alla sköterskor och barnsköterskor blev glada över att se Ludvig (mindre glada över att han inte mådde bra) och kom fram och pratade med honom. Vissa röster kände han väl igen och flinade lite när de pratade med honom. Vi fick gå ner och ta prover, samma prover som togs igår kväll. Hans infektionsprov hade höjts, från under 8 till 45. Medan vi var och tog prover så jagade läkaren Ludvigs huvudansvarige läkare, neurologen. Gemensamt hade de beslutat att lägga in Ludvig, något är fel eftersom CRP:t är på väg upp. Vi blev skickade till lung och bukröntgen vilket inte var en höjdare för honom, han var inte alls sugen på att få på ett pungskydd och sen behöva ligga på rygg.
När vi var tillbaka till avdelningen så kom neurologen och då hade Ludvig insett att han skulle stanna på sjukan för då hade han fått in sin kvällsmat, kan ni gissa hur han tog det. Han var så arg och skrek mest.
Röntgen visade ingenting och det är ingen som vet vad det är som är på gång. Eftersom Ludvig mår så dåligt på sjukhuset så fick vi permis över natten om inte CRP:t hade ökat mer, vilket det inte hade, bara till 55. Ludvig blev överlycklig när han fick åka hem och nu sover han gott. Vi ska in imorgon igen till ronden kommer. Händer något under natten så ska vi åka in direkt för han är redan inskriven så...
Neurologen bad så mycket om ursäkt för att han hade varit så svår att nå, att han hade glömt ringa oss. Jag förstår att de har så fullt upp med alla sammanslagningar och sparkrav.
Han kliade sig i huvudet och tittade på Ludvig och sa att du Ludvig du är ett fenomen i egen klass. Det kan man väl lätt säga, han följer inte några riktlinjer i något. Han går sin egen väg helt och hållet. Varför kan han inte följa något, varför inte bli sjuk som vanligt, en vanlig förkylning eller en vanlig influensa. Varför måste det alltid bli något som ingen kan klura ut vad det är? Nu avvaktar vi till imorgon och ser vad infektionsprovet visar. Som de sa, det kan vara en bakterie i magen som han har fått, en liten magsjuka av något slag.

Nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på att få sova mer än bara 2 timmar i sträck.

Sov så gott!