Nu verkar det som om tabletterna börjar gå ur kroppen på Ludvig, han börjar piggna till och är inte så arg längre. Han klarar även att hålla sina fina blå ögon öppna lite mer. Så fruktansvärt att se hur däckad han blev av dessa mediciner, vad utsätter vi våra barn för egentligen.
Igår tog vi våra hostiga kroppar och snoriga näsor och körde ner en runda till Sibbarp. Ludvig hade sin rullstol som han gick med och njöt av det fina vårvädret. När vi kom hem blev det lite lunch och sen bjöd vi in grannarna på nygräddade våfflor och kaffe. Ludvig orkade vara med och fika och sen satt han och lekte ganska bra på sitt rum.
Vågar knappt skriva det men tvången med trappan har blivit mycket bättre och även duschningen så...kanske vi är på rätt väg nu. Visst där är andra men lite får vi ta :-)
Även idag ska vi ta oss ut en sväng, måste ju passa på att njuta av det härliga vädret.
Imorgon ska vi till Hab och specialpedagogen och på eftermiddagen ska vi till skolan och hälsa på, på tisdag börjar allvaret, en stor dag för Ludvig för då är det tänkt att han ska börja skolan. Berättade det för honom idag igen och där kom ett leende smygandes och han försökte verkligen berätta något för mig men tyvärr var det mest rappakalja men...ett stort steg.
Ha en underbart skön solig söndag!
Heja, heja Ludvig!
SvaraRaderaMarianne