tisdag 15 mars 2011

Kan du stå på ett ben?

Ludvig vaknade kl 3 inatt så nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Han vägrade att somna om och ett tag så var han bara glad och försökte prata men sen gjorde vi det stora misstaget och la han ner för vi trodde han skulle somna om och då blev han vansinnig och var bara sur och skrek och muttrade tills det var dags att stiga upp.

När jag sa att det var dags att åka till skolan blev han hel speedad och glad. Inga problem att lämna honom själv i skolan. Nora hade jag hemma för att det kom ett sms i morse att de hade kräksjuka på avdelningen, det gjorde inte så mycket att ha henne hemma för under eftermiddagen fick hon feber och en förkylning är nog på väg att bryta ut.

När vi hade hämtat Ludvig från skolan så körde vi hem och åt lite lunch, morfar och min faster kom hit. Min farmor Gerda har blivit inlagd på sjukhus så då är faster hos mamma o pappa istället.

Eftermiddagen har gått kanonbra, Ludvig har lekt själv i soffan och har tillbringat mycket tid i hammocken i uterummet. När vi hade varit på toaletten den ena gången så höll jag han i händerna och så sa jag, kan du stå på ett ben? Det kom ett litet leende och sen höll han hårt i mina händer och lyfte upp sitt ena ben och sen tog han det andra. Vilken lycka för oss båda två. Sen började han röra på ögonen och ögonlocken och jag frågade om han flirtade med mig och han bara log och gjorde det ännu mer. När han gjorde så kom mina tankar direkt till förra förskolan där han flirtade med alla fröknar.

Igår kväll när han hade lagt sig reagerade jag på att hans fötter såg så svullna ut och det har de varit några gånger tidigare. Jag har pratat med neurologen om detta men han har ingen förklaring till varför. Idag har han kissat extremt mycket och många gånger så vem vet, kanske det är vätska som står i hans kropp. Ska se hur det blir under natten och morgondagen annars får det nog bli ett samtal till sjukan.

Så i det stora hela har det varit en ganska bra dag idag, kanske det är solen som hjälpte oss lite idag, vem vet???

1 kommentar:

  1. Hej Madde!

    Jag vill bara säga att jag läser din blogg och jag gläds med framgångar, lider med er i motgångarna och blir förbannad på FSK som vanligt! Dock är jag lite för disträ för att skriva kommentarer som jag brukar! Det som händer i Japan oroar vår familj enormt eftersom vi har familj där! En del av dem har vi fått hem (min lillebror och hans familj), men min svägerskas sida av familjen är kvar och nu gör vi allt vi kan för att få hit dem också! Det tar i stort sett all tid och all tankeverksamhet just nu, men jag vill inte du på nåt sätt ska tro att jag bryr mig mindre om er för det! Vi reser själv bort nästa vecka, vilket är med blandade känslor just nu och jag hoppas bara att vårt hus är fullt av japaner till dess!

    Stor kram till dig och familjen,
    Annika K

    SvaraRadera