Det var länge sen sist men nu var det dags...trean här kommer Ludvig

Ludvig vaknade tidigt i morse oxå, redan 3,30 och ville inte somna om. När jag körde honom till skolan så somnade han strax innan vi var framme men han var glad när han kom in i klassrummet.
Jag körde iväg och handlade lite frukt innan jag åkte till tandläkaren och fixade till den årliga kontrollen och lagade en liten flisa som gått av.
När jag kom tillbaka till skolan möttes jag av en ledsen liten kille och fick höra att han hade sagt hem ett par gånger.
Han hade inte blivit så ledsen förrän en kvart innan jag kom så...vi packade in oss i bilen och åkte hem. Hemma mötte vi Nora och Kristian och så satte vi igång grillen i trädgården och njöt av vårsolen. Ludvig hade svårt att svälja sitt korvbröd så det blev bara korv till slut. Märkte på honom att han var så sjukt trött och han kom inte till ro att göra något alls. Igår kom det remisser från hans läkare, det var lite prover som han ville ha tagna så eftersom han inte kom till ro så körde Kristian iväg med honom och tog proverna. Han var lika duktig som alltid när han fick sticket i fingret. När de kom hem så fortsatte han vara så rastlös och gnydde mest. Han klagade lite på sin mage och försökte gå på toaletten men det funkade inte. Han åt en banan och fortsatte sen gny och det var som om han krampade i magen emellanåt. Även en glass åkte ner och sen gick han upp på ovanvåningen. Han satt bara rakt upp och ner i soffan, orkade inte ens busa med kuddarna eller täcket som han alltid annars gör. Han ville ha kvällsmat men vi såg hur svårt det var för han att tugga och rätt som det är skriker han kräkas...men inget kom och han fortsatte att försöka äta. Det kom sen...Vi fick i honom två kortisontabletter och kollade så att han fick behålla dem. Jag kontaktade barnkliniken som skulle prata med jourläkaren och återkomma sen. De ringde medan Ludvig duschade och tyckte att vi skulle komma in för att kolla hans mage, kanske en förstoppning eller nått.

Ingen mer kräk har kommit och nu är Ludvig och Kristian på avdelningen och väntar. Läkaren har varit där och klämt på magen och nu skulle det tas ett crp för att kolla så där inte är en infektion. Läkaren tyckte att han kändes lite förstoppad så vi får väl se. Kanske de kommer hem, hade varit skönast för oss alla.

Min fundering under eftermiddagen är om hur stressad kroppen blir vid sömnbrist. Han måste ju verkligen lida av sömnbrist med tanke på att han sover i snitt 7 timmar/dygn. Vid stress, feber, kräk eller olycka så ska han ha extra kortison eftersom hans kropp inte själv producerar det. Om kroppen blir stressad av att inte sova då borde han egentligen kanske ha extra kortison. Måste ta kontakt med hormonläkaren imorgon och höra. Bara egna spekulationer men tankarna börjar gå på högvarv direkt när det blir något här hemma. Vi har lärt oss så pass mycket så vi oftast kan läsa av honom när något inte stämmer helt fullt ut. Man ska lita på sin magkänsla och idag har han verkligen varit annorlunda.

Nu har Nora precis somnat i min säng och jag sitter här och tittar på henne. Hon som oroar sig så för Ludvig, detta gjorde inte saken bättre. Hon vänder och vrider sig här och kommer inte riktigt till ro.