Ludvig somnade gott nu ikväll efter en riktigt bra dag. Han har varit och träffat sin bästa kompis Malin ifrån sitt gamla dagis och även om de inte har setts på mycket länge så fann de varandra direkt. Malin satt på trappan till sitt hus och väntade på att han skulle komma, de är så söta mot varandra. Det räckte med 2,5 timmar och sen var Ludvig helt slut. Jag berättade just för Malins mamma att i somras när Ludvig var på en av alla sina provtagningar så frågade sköterskan vad hans bästa kompis heter och då svarade han på en gång Malin.
När vi hade varit hos Malin och hennes familj så åkte vi hem till mamma och pappa för att äta söndagsmiddag och då passade barnen på att bada i deras badkar. Det är synd att vi inte har badkar här för barnen verkligen älskar att bada.
När vi kom hem fortsatte det att fungera bra, det var nog bara ett utbrott från Ludvig så hela dagen har för en gångs skull fungerat mycket bra. En lugn Ludvig gör en lugn familjen Flink vilket det inte är så ofta nu för tiden. Även om man gärna vill hålla sig lugn när han får sina raseriutbrott så är det inte alltid det går.
Malin var så glad att få träffa Ludvig igen efter ett långt uppehåll - det är ju vi föräldrar som brister i att ta kontakt ibland, och fast det inte är långt till Tygelsjö eller ett mejl, hade det dragit ut på tiden. Såklart är vi tyngda av att höra om Ludvigs diagnos men det kändes ändå skönt att han verkar precis som vanligt och att Malin och Ludvig var så glada att träffas. Jag retar mig bara på att jag inte kom ihåg att ta ett foto på dem tillsammans men varsin tappad tand! Och när ni skulle gå, ville ju Malin aldrig sluta krama Ludvig...
SvaraRadera