Ludvig har skrämt oss rejält nu. Igår när Kristian kom hem från jobb så skulle vi köra till barnens farmor och farfar för att äta middag. När vi hade parkerat bilen så lyssnade inte Ludvig riktigt när vi sa att han skulle komma ut så jag tog tag i hans arm så han tappade balansen och hamnade på knä utanför bilen. Vi började gå och Ludvig haltade väldigt konstigt, först trodde jag att det var för att han hade tofflorna men även utan tofflor såg det konstigt ut när han gick. Vi testade honom när vi kom upp till farmor och farfar, både med att gå och att springa. Att springa gick inte alls, benet vek sig, att gå gick bättre men ändå att han haltade. När Kristian och svärfar körde iväg ett ärende passade jag och barnen och svärmor på att gå ut på lekplatsen, Ludvig höll mej krampaktigt i handen när vi gick och att gå över små hinder var jättejobbigt för honom. Han är ju envis och skulle tvunget upp i klätterställningen, det gick även om det var lite problem men när han sen åkte ner i rutschkanan så tappade han balansen och hade svårt att komma upp igen. Svärmor tyckte oxå att det såg konstigt ut när han gick, det var hela hållningen. Vi blev bjudna på jättegod middag och det var trevligt även om det känns konstigt med Ludvig.
Våra tankar snurrar och det första som vi alla tror jag tänker är om det har satt sig på hans muskler.
När vi kom hem så kollade vi hans ben och det såg ut som om hans knä är lite svullet. Han bowlade ju i söndags och han sa redan i måndags att han hade ont bak i benet under skinkan så det kan ju vara en sträckning. När han sen låg i sin säng så "cyklade" han med benen och det var inga problem, vilket vi tycker det borde vara om det är neurologiskt fast vi kan ju inte bedöma det, vi är inte läkare.
Nu imorse ringde jag till kuratorn, dels för att se om hon kom ihåg oss och så frågade jag om det var inplanerat något möte. Hon visste inte om att det är inplanerat en BMT och hon höll med om att det är snart. Hon skulle prata med läkaren om information till förskolan och föräldrar och sen skulle hon hjälpa oss med vårdbidrag osv inför sjukhusvistelsen. Ja där är massor av förberedelser känns det som och det är inte så många veckor kvar om det nu blir av. Vi är väl lite tveksamma nu eftersom det är som det är med hans gång.
Pratade även med sjuksköterskan på dagvården om hans ben och gång men en annan sköterska skulle ringa tillbaks så får vi se om det kanske blir någon läkare som kan kolla honom.
Frågade personalen på dagis om de hade märkt något med Ludvig igår och det enda en av fröknarna hade märkt var när han skulle resa sig efter samlingen så hade han haft svårt för det och så hade han tagit fröken i handen och då hade han stapplat ganska mycket.
Nu är klockan 11 och han går lite bättre än igår så vi hoppas av hela våra stora hjärtan att det bara är en överansträngning så att vi kommer till BMT:n. Springa kan han fortfarande inte men han säger att det gör ont under skinkan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar