Mörk dag

Redan i morse när jag vaknade kändes det att det skulle bli en dryg dag.
Ludvig vaknade med ett ryck och när han lade sig ner igen så skrek han till, det gjorde ont i hans axel och ner i ryggen. Första tanken igen var, är det sjukdomen eller är det bara att han har legat konstigt. Det gick över ganska snabbt så det måste ha varit som han legat.
Lämnade barnen på dagis vid 9 och sen ringde kuratorn och sa att vi skulle träffa neurologen på onsdag 13,30, enda dagen då vi inte har något inbokat. Jag frågade om hon hade berättat för honom att vi skulle till Lund imorgon och det hade hon och hans spontana reaktion var att det var skönt för då ser han oxå att det händer något och allt är på gång. Hon hade glömt fråga om han hade fått svar på plåtarna från Halmstad så det fick hon fråga och återkomma. Han hade inte hört något därifrån men eftersom han inte har hört något plus att vi ska till Lund så kan han inte tänka något annat än att det är klart allting. Det hade varit så skönt för oss att få helt klart innan vi berättar för Ludvig. Inte nog med det utan det här att de ev skulle med ut och informera på föräldramötet, det hade de ingen möjlighet till utan de kan komma på onsdag klockan fyra och prata med personalen. Suck, orkar jag själv ställa mej på föräldramötet på måndag och berätta inför alla föräldrarna?? Just idag känns det inte så, idag känns det som om mitt hjärta håller på att gå i sönder, det gör så ont i mej. Det är säkert för att jag vet att det kommer att bli tufft nu, vi närmar oss med så stora steg. Vet oxå att vi måste börja förbereda Ludvig inför morgondagen, vi kommer säkert att få se var han och vi ska "bo" ett tag.
Pratade även med specialpedagogen idag efter att hon hade varit och träffat Ludvig i förra veckan. Han hade kommit ihåg vad de hade gjort förra gången hon var där, som sagt hans minne är grymt. De träffades innan sommaren så det är ett tag sen men det hade gått hur bra som helst. Hon kommer oxå med på onsdag när de kommer ut till förskolan och informerar och kanske hon, som hon sa hjälpa till och informera vidare sen på föräldramötet.
Vi pratade om Ludvig och att han är så otroligt lyckligt ovetande om allt som ska ske, hon sa att han har sån charm och är så glad. Hon undrade just om det är dessa barn som kommer att ställas för en stor prövning som begåvas med denna glädje och charm. Det stämmer nog ganska bra för ser vi oss runtomkring så är det väl just de barn som lider av något handikapp eller de som har någon svårighet som utstrålar en sån stor glädje. En sorts livsglädje som kanske vi andra missar när vi stressar oss igenom vardagen. Vet inte om det stämmer men... just nu känns det så.
Som jag har skrivit tidigare så tror jag att Ludvig känner ganska mycket på sig och börjar märka att han är lite annorlunda. De säger på dagis att han är inte riktigt lika glad och positiv som han var tidigare även om han fortfarande är väldigt glad och han drar sig undan och leker mycket själv. Ett exempel på att han märker att han är annorlunda var igår när hans bästis från förra dagiset var här och lekte. Vi gick bort till lekplatsen och klätterställningen och han klättrade på så bra som han kunde. Jag tyckte han var jätteduktig och har utvecklats grymt mycket men de andra barnen är ju bättre. Så på kvällen sa han du mamma varför kan jag inte klättra över där som Malin gjorde. Vi är ju lika stora och lika många år. Jag försökte förklara så gott det går att vi är ju alla olika och att det tar lite längre tid för vissa barn att lära sig men om vi tränar mycket så kommer du också att klara det. Vi kunde inte träna så mycket eftersom jag var själv med tre barn men nästa gång när pappa är med så ska vi träna lite extra.
Ganska nöjd med svaret blev han, det är inte så ofta han nöjer sig med ett svar utan följdfrågor.
Lägger in två foto som togs på Ludvig och hans bästis Malin förra gången de sågs hemma hos Malin.