Då var vi på en minisemester

Jag hade ställt klockan på tidigt för jag ville att vi skulle komma iväg så tidigt som möjligt, det tar ändå ganska lång tid att köra till Vimmerby. Klockan 7.15 tyckte jag det var dags att få upp resten av familjen och eftersom de ändå låg på samma ställe så räckte det att jag drog upp en rullgardin :-)
Vi hade bestämt att om vi kom upp i tid så skulle vi gå in på Astrid Lindgrens värld på eftermiddagen eftersom de hade lovat dåligt väder på onsdag. Ju närmre vi närmade oss desto mörkare och regnigare blev det. När vi var hungriga hade vi redan kommit in i Smålands djupaste skogar och eftersom det fortfarande är restriktioner med Ludvig och hans mat så kan vi inte stanna på vilket ställe som helst. Det slutade med att vi körde i ett sträck med undantag för en bensträckare på 5 minuter. Eftersom vädret inte var så bra och vi var i god tid (man får inte stugan förrän kl 14) så körde vi inom karamellkokeriet i Mariannelund. Vi missade detta förra året men i år hittade vi det. Lite tråkigt är det att vi missade det förra året för då hade Ludvig haft mer behållning av det. I år fick han nöja sig med att smaka karamellerna som var tillverkade där, polkagrisar i en strut.
Han har sagt själv flera gånger idag, jag ser ingenting och den ena gången tog han av sig sina glasögon och gned sig i ögonen precis som om han skulle kunna ta bort det som gör att han inte ser.
Vi inser att hädanefter när vi bokar semester så måste vi nog ha mer handikappanpassat. En stuga på 16 kvm och där allt är träfärgat och trångt, det är ingen höjdare för en synskadad person. Tror ändå att han kommer att känna igen sig lite imorgon när vi går in i parken, om inte annat så känner han nog igen rösterna och konturer på vissa saker. Vi får se hur det går imorgon.
Fick beröm av specialpedagogen att vi gör saker som vi gjort tidigare, hon sa att det var bra för någonstans långt bak i Ludvigs hjärna sitter det massor av minnen som måste plockas fram. Skönt med positiv feedback när det ibland känns som vi inte vet vad vi håller på med eller hur vi ska hantera honom i olika situationer.
Vi har märkt nu igen att hans humör inte är det bästa, inget är kul, inget är gott, inget är bra och mest en massa gnäll. Frågan är om det har hänt ytterligare något med hans syn eller det bara är den envisa infektionen/virus i kroppen som tar all hans kapacitet i hjärnan. Ingen som kan förklara för oss utan vi får bara gissa oss fram och testa lite olika saker.

Nu är det dags att natta barnen så de är pigga till morgondagens äventyr.