Som jag skrev igår så betedde sig Ludvig väldigt konstigt och han vägrade att somna trots att han fick en lugnande tablett (inget vi ger ofta men ibland är det nödvändigt). Till slut så somnade han gott i vår säng men då hade förkylningen brutit ut men med nässpray så somnade han. Han vaknade en gång i timmen därefter och behövde snyta sig eller skrek om att det gjorde ont i näsan. Klockan tre inatt så kändes han duktigt varm så jag tog tempen och då var den uppe i 39 grader så ner och blanda saft med isbit, en halv alvedon och tre cortison tabletter (måste öka dosen vid feber). Han somnade en timme till därefter och sen fortsatte han vakna med jämna mellanrum så idag är det vi alla som lider av sömnbrist förutom Nora :-)
När han vaknade så var febern nere i 37.5 och där höll den sig till i eftermiddags. Var i kontakt med avdelningen i förmiddags för att höra vad de sa, om vi skulle in eller om vi kunde stanna hemma. Vår läkare lovade vid förra besöket att han skulle skriva in hur och när vi skulle in men sköterskan hittade inga anteckningar, varken från Malmö eller Lund så han vågade inte besluta något utan skulle ta kontakt med jourläkaren.
Hon ringde upp ett tag senare och vi kom fram till att eftersom han äter, och går på toaletten som han ska så avvaktar vi, vi ger med cortison och vi ger febernedsättande och så ser vi hur det blir under dagen. Om inget annat kan vi kontakta dagvården imorgon istället.
Jag, Nora, mormor&morfar och farmor åkte till Vellinge och marknaden där. Det var meningen att vi alla skulle åka dit men vi ville inte utsätta Ludvig för med baskelusker och inte mer för hans intryck. Ludvig, Kristian och farfar stannade hemma istället och byggde med smålegot.
Nora njöt i fulla drag att ha allas uppmärksamhet, det är synd annars om henne för det kvittar hur vi än försöker så kommer hon lite i skymundan. Idag fick hon åka sex karuseller och det fixade hon hur bra som helst, första gången hon åker själv för förra gången åkte hon med Ludvig. Det var bra för henne att få komma iväg själv trots att vi vet att det blir bråk hemma med Ludvig, att hon får åka någonstans och inte han. Just nu vill vi bara att han ska bli fri från detta så han är pigg och på bra humör för om en vecka bär det av till Astrid Lindgrens värld.
Ikväll kommer bägge barnen att få gå och lägga sig tidigt, Ludvig har mycket sömn att ta igen och vi hoppas han kommer att få en lång och skön sömn denna natten.
Ha en skön söndagskväll och bra kommande vecka!
Tänk så bra ens magkänsla är när det gäller barnen. Hoppas att den höga febern var en tillfällighet och att ni alla ska få en bra vecka. Jag har läst alla dina inlägg som jag hann missa under helgen. Jag känner så starkt för dig och hela familjen och håller så mycket med dig - låt det räcka nu.
SvaraRaderaMånga kramar från Karin
Jag tror faktiskt det är bra att göra som du gjorde nu, även om omständigheterna var tråkiga så klart! Jag tror att alla barn behöver lite ensamtid med i alla fall en av föräldrarna och att de växer av det! Vi var i Warszawa för en vecka sedan och på Mors dag gick jag och Olivia iväg till ett köpcenter själva under några timmar! Hon pratade oavbrutet!!!! Hon fortsatte följa mig som en svans när vi kom tillbaka till de andra och pratade utan avbrott! Jens skrattade bara och jag hade lätta sår i öronen, men det var det värt! Kändes tydligt hur mycket hon behövde det! Nora mådde säkert som en prinsessa i ert sällskap, även om hon älskar Ludvig aldrig så mycket!
SvaraRaderaHoppas innerligt att han mår bättre nu och att det fortsätter bli bättre tills ni ska iväg!
Kände att jag kanske trampade på Anettes tår för några dagar sedan och det var givetvis inte min mening! Alla har sin tro och rätt till sin egen tro. Jag är övertygad om att detta hemska som drabbat Ludvig INTE är Guds vilja på något sätt! Han vill ingen något ont, i synnerhet inte barnen! Det är dock min starka tro att nu när det ändå hänt, så står Han där för att ge kraft och styrka för hela familjen att ta sig igenom det! Jag tror inte att det var Hans vilja att det som hände mig skulle hända mig, men jag vet att Han var den som hjälpte mig ur det! Minns att jag en gång mådde så dåligt att jag sa till min mamma: "Jag är nu där folk tar livet av sig för att de inte orkar längre". Det enda som höll mig kvar var versen om att Han inte låter någon prövning vara mer än jag klarar av. Det löftet gäller alla!
Kram
Annika K