Kontrollbehov-jag-hmm-kan det stämma?

Jag och Ludvig blev hämtade vid halv tio idag och när vi kom hem tog jag en macka och en kopp kaffe och gick ut och satte mig och läste tidningen i solen. Hur efterlängtad är inte denna sol? Natten på sjukan har varit lite si och så, först så strulade droppet och maskinen pep stup i kvarten, när den sen var slut och jag hade gått och lagt mig då dröjde det inte länge förrän Ludvig fick kramp i magen så då var det toaletten som gällde. In på rummet igen, ner med oss båda i våra sängar och försöka komma till ro igen. Klockan 6.20 kom sköterskan in för att sätta nytt dropp och då fick han en kramp i magen igen så då var det toaletten som gällde. På väg tillbaka till rummet frågade han om det fortfarande var natt och jag försökte med att det var det :-) men han gick inte riktigt på det. Sköterskan kopplade droppet och sen var det dags för toabesök igen och där satt han hur länge som helst och pratade på, allt för att slippa lägga sig igen :-)
Sköterskan berättade att hon hade hört från läkaren att de antagligen vill ha oss kvar över helgen för koncentrationen är inte riktigt som den ska.
Nya prover togs i morse och de svaren fick jag nu ikväll, CRP har sjunkit till 8 vilket är bra och de andra värdena såg okej ut. Avföringsprovet visade negativt på båda proven, även maginfluensaviruset. Så skönt, då måste det vara antibiotikan som gör det. Han har även tappat matlusten, äter knappt ingenting och vågen tickar nedåt istället för uppåt, vi som har kämpat så för att komma upp i den vikt han var i.
Nu ikväll sattes ny nål, det var kämpigt för sköterskan för de flesta kärlen är använda nu och det är svårt att komma in. Den antibiotika han får sliter så på kärlen så det går inte att använda så många gånger, hoppas snart han slipper den för snart är där inga fler ställen att sticka på. Han är så grymt tålig, han bara sitter och tittar medan de rotar och sticker med nålen i hans lilla hand eller arm. Undrar hur många barn som accepterar det? De berömmer verkligen vår lilla hjälte, han är grym.

Jag var hos kuratorn idag och pratade lite och när hon frågade om avlösning för Ludvig, om vi har det någon gång så sa jag att det nog är mitt fel att vi inte har det. Har kommit på att jag troligtvis har ett stort kontrollbehov, att jag tycker att det är vi i hans närmsta omgivning som måste lära oss hantera honom innan vi kan lämna över till någon annan. Samma sak så är det med alla samtal till försäkringskassa, försäkringsbolag, skola, förskola, sjukvård där är det jag som tar det. Känns som om jag måste göra det för att vara säker på att jag får veta allt.
Berättade det för min bror när vi satt och åt idag och han bara garvade och sa att så har jag alltid varit, har alltid haft ett stort kontrollbehov. Har inte så stort att jag inte kan lämna över barn ansvaret på Kristian för det kan jag, jag åker gärna hemifrån några timmar själv, fixar gärna med saker där hemma och han har hand om barnen och det fick jag positiv feedback från av kuratorn. Kontrollbehovet får aldrig gå så långt att man själv far illa för att man inte får den kontroll man vill. Hon sa också att det lät sunt att vi själv skulle ha kontroll över Ludvigs behov innan man lämnar över till någon annan.
Vi pratade även om Noras beteende, det här med att hon drog av hår från sig själv eller att hon slår på sig själv precis som Ludvig gör ibland. Hon sa att det är inte alarmerande ännu men att vi alla måste vara uppmärksamma på förändringar hos henne samt att markera att vissa bitar sköter mamma och pappa när det gäller Ludvig, hon ska inte ta ansvar för honom och bli en extra mamma till honom. Det har vi försökt med där hemma nu, när hon vill hjälpa honom väldigt mycket så går vi in och tar över och säger att det är vår uppgift.
Det kändes ganska bra efter att ha varit där och pratat. Ska dit en gång till innan semestern.

Nu är det dags att sätta sig tillrätta i den sköna stolen och titta lite på såpor som Kristian spelade in till mig igår. Får se det på datorn, tv:n är ju så långt upp att man får nackspärr när man tittar på den.
Sa till nu ikväll att nästa gång vi blir inlagda så vill vi gärna ha ett rum där tv:n är rakt framför sängen så även Ludvig kan se något. Just nu är här så fullt att vi ska vara glada att här var ett rum men förhoppningsvis nästa gång så...fast vi hoppas det dröjer.

Ha en skön kväll i solen och nu håller vi tummarna för att sommaren har kommit på riktigt!