Varför är jag så snurrig mamma???

Ludvig vaknade redan vid sex och behövde gå på toaletten så jag gick upp med honom. Hans första fråga var, är det fortfarande natt? När vi kom in på toaletten och han var klar så sa han, måste bara se upp (vi har tak kupa på toaletten o hallen) och så frågade han om det fortfarande var mörkt så då visste jag direkt att detta kommer att bli en ganska tuff dag. Synen var borta, för hur lång tid vet vi aldrig.
Vi gick in och la oss en stund till men det dröjde inte länge förrän han ville stiga upp och leka. Leken blir också lite annorlunda när synen försvinner helt så det var mycket skrik och gnäll på rummet.
Han frågade vid ett par tillfällen varför han var så snurrig, annars brukar han fråga varför han blir snurrig när han ligger på rygg men idag måste han ha känt sig extra yr. Vi har fått det förklarat för oss att om man lider av CVI så är det ofta snurrigt i huvudet. Anledningen till varför det var extra snurrigt idag vet vi inte men kanske det blev för mycket intryck igår eller så är det efterdyningarna av sjukhusvistelsen, vem vet?? Inte kan han själv förklara det så vi kör lite med gissningslek här för tillfället.

Synen återhämtade sig lite allt efter dagen gick och när han upptäckte att Nora hade en klänning på sig med bara axelband så tog det ett tag innan han kunde förmedla vad det var han ville men det gick ut på om det bara var flickor som kunde ha linne på sig :-) Så upp i byrån och leta fram ett linne som han kunde ha på sig och så löste det problemet sig.
Idag har vi bara varit hemma och tagit det lugnt med Ludvig eftersom han mår bäst av det i dessa läge. Lite besök har vi hunnit med, Helena var och hälsade på, farmor&farfar kom förbi en sväng och morbror Patrik kom och åt lunch med oss innan han åker tillbaka till Stockholm två veckor för att jobba. Ludvig har mest suttit på sitt rum och lekt, han var nere medan vi åt och fikade och för att säga hej till våra gäster men annars har det varit rummet eller kojan som har gällt.

Imorgon ska vi lämna prover, ta stygnen och ett besök med specialpedagogen på Hab, På eftermiddagen är det möte med skolan och personal från Hab. Ska bli väldigt spännande att se och höra vad där blir sagt. Den största oron samtidigt som det ska bli spännande är just skolan, hur det ska bli för honom. Tror att det kommer att bli jättejobbigt för honom samtidigt som det kommer att bli så skönt för honom att få något annat att tänka på. Som det är nu så lever vi sjukhus, det är besök på sjukhus, vi leker sjukhus och vi pratat sjukhus. Det är det enda som existerar i hans huvud, det är kanyler, nålar, protagning, narkosläkare, pratdoktorer, och allt vad man nu kan tänkas han har genomgått. Han har full koll på allt o alla och vilka våningar de olika sakerna är på i Lund. Tror det är nyttigt för honom att få en vanlig vardag med skolgång, kompisar och den vanliga stressen men vi får se hur det går.