En stor klump i magen idag

Idag är en fruktansvärd dag. Har försökt hålla mig igång med allt möjligt för att få tiden till att gå.
Oron över hur vi ska få tiden att gå på sjukhuset utan att Ludvig flippar ut, oron över hur han kommer att kämpa emot narkosmedlet, oron över hans oro för att bli sövd och att han tror att han inte ska vakna igen, oron över att vi inte får någon reaktion från honom när vi berättar att han ska röntga huvudet och bli sövd ( han stannar bara upp och blir helt stel när vi säger sövas) och den allra största ångesten som är, vad kommer dessa nya plåtar att visa??? Samtidigt som vi vill veta var och hur sjukan har gått vidare så vill vi inte veta.
Idag är det inte roligt, idag är det bara ångest över så mycket.

Han själv lider nog mest för trots att han fick två sorters tabletter igår för att kunna sova så blev det ingen förbättring. Han somnade 21.15 och vaknade 4.50, han kämpade in i det sista innan han somnade. Ett framsteg igår kväll var att jag fick ligga nära honom en liten stund och klappa på hans huvud och hans rygg, annars brukar han bara putta bort oss men igår verkade han tycka det var mysigt säkert i fem minuter.
I morse när han satt i sin säng så hörde jag hur han skrek, kom, hjälp, nä, nä så jag gick in till honom och satte mig och försökte prata med honom och då blev han helt tyst och sen sa han, bort och så dök han in under sitt täcke igen. Jag skulle så gärna vilja veta vad som rör sig där långt inne i hans lilla huvud.