Idag slutade mormor tidigare från jobb för att kunna åka hem och ta barnen medan jag och Kristian åkte till synenheten i Lund.
Vi träffade de två synpedagoger som jobbar med Ludvig. Idag fick vi en genomgång av punktskrift och taktila material samt en massa information om hur man kan jobba med synskadade. Det var mycket lärorikt och en massa idéer föddes :-)
Det är så viktigt att stimulera de andra sinnena hos en blind person och det är det som vi ska försöka med Ludvig nu, att han ska vilja testa att känna på olika material.
Vi fick testa att skriva punktskrift, det såg ut som en gammeldags skrivmaskin men med bara sex tangenter. Det var ganska svårt och jag lovar att det går då inte lika snabbt som när man skriver på datorn :-)
Vi fick testa att arbeta med vaxsnöre, ett snöre som man kan skapa olika bilder med, vårt problem här blir nog lukten av dem, de luktade inte mycket men säkert tillräckligt för att han ska reagera. Vi fick se där de hade gjort teckningar som de sedan la in i en svällpappsmaskin som gjorde att teckningen höjdes upp. De hade gjort en karta så när de andra barnen i klassen lärde sig om Italien så kunde det synskadade barnet vara med lika bra genom att känna hela kartan. Helt fantastiskt!
Det är faktiskt bara fantasin som sätter gränserna.
Det som också är viktigt är att bekräfta honom, att vi hör och ser vad det är han gör för vi som är seende blir ju bekräftade genom att den vi pratar med nickar eller ler men det ser ju inte Ludvig så här är det viktigt att vi pratar med honom och uppmuntrar honom.
Nu är vårt stora uppdrag att göra honom intresserad av att börja våga testa de taktila materialen, att vilja skapa en tavla, att vilja känna och läsa en bok, att vilja ljudorientera sig. På måndag kommer de hit och då ska de testa det här med ljudorientering.
Nu är barnen snart i säng och vi vuxna ska äta en sen, lugn middag och kolla på fotboll :-)
Ha en fortsatt bra vecka!
Wow, jag blir verkligen imponerad över hur mycket hjälpmedel det finns för att även de som inte ser ska kunna uppleva detsamma som vi andra! Bara att kunna får en teckning att resa sig! Fantastiskt! Vet inte hur Ludvig fugerar, men min 5-åring vill gärna kunna allting på en gång och utan hjälp, så det är inte alltid lätt att lära henne något nytt! Jag hoppas dock att Ludvig ska bli inspirerad när han upptäcker hur mycket han kan göra med alla dessa hjälpmedel! Tänk att kunna läsa blindskrift! :-)
SvaraRaderaKänner också med dig när det gäller känslan att inte räcka till. Tror det är något alla vi småbarnsföräldrar med mer än ett barn upplever ganska ofta! Malin Alfvén har skrivit en bok som heter "Oron som gör oss till bättre föräldrar" och som bl.a. tar upp känslan av otillräcklighet! Man kan inte göra mer än sitt bästa och sen får man lita på att det räcker! Kräv inte för mycket av dig själv utan vet att du gör ditt bästa! Någonstans måste vi även finna tid för oss själva samt livskamraten och det är sannerligen inte lätt! Ingen kunde göra ditt "jobb" bättre än du och ingen känner dina barn bättre än du! De älskar dig villkorslöst (även om de ibland vill få oss att tro annat :-) )!
Varm kram,
Annika K