tisdag 26 oktober 2010

Vad ska man göra???

Då var det ytterligare en natt då jag sitter här med mitt kaffe och denna gången har jag tagit datorn med mig till sängen eftersom Kristian och Nora sover på soffan. Ludvig vaknade 1.30 och tänkte inte sova mer. Han blir vansinnig när vi säger att det är natt, han sparkar omkring sig, skriker och fäktar och det finns inte en chans att vi får ner honom på kudden igen, låter vi honom vara så reser han sig upp i sängen och sitter och stökar och väsnas i sängen men frågan är vilket som är bäst, ha en kille som blir vansinnig och skriker högt så hela gatan hör honom eller en nöjd kille som skrattar och väsnas och bara håller mamma vaken. Tror det andra alternativet är bäst. Idag lyckades han tyvärr väcka Nora men det verkar som om hon somnade om igen hos pappa.

Helt ärligt vet jag inte vad jag ska göra längre, jag tycker jag ringer och tjatar om detta på barnkliniken/Hab varje vecka men ingenting händer. Idag har jag filmat honom när han vaknade och hade det inte varit för att vi skulle till Lund idag så tror jag att jag hade åkt till barnkliniken och satt mig utanför läkarnas rum och väntat och så skulle jag ta filmen med mig.
Än en gång så är det ovissheten som är värst, hade vi vetat vad detta beror på så kanske det hade varit lättare att leva med det, är det en övergångsperiod eller är det bestående? Har det med sjukdomen att göra eller är det traumat han har gått igenom (ska tydligen vara ett problem vid posttraumatisk stress, sömnstörningar), är det ögonen, att han inte ser något som gör det, fast då borde Melatoninet göra nytta.

Att få veta svaren på plåtarna löser förhoppningsvis många av våra frågor och framförallt så får vi reda på hur vi går vidare, hur vi fortsätter att arbeta med honom och vilka krav vi kan ställa på honom.

Nu sitter han här bredvid mig och gäspar högt men tro icke att han skulle kunna lägga sig ner och vila lite, inte en chans. Helt speedad igen, aktiv, far och flänger här i sängen. Förstår inte hur han ska klara dagen i Lund idag.
Jag sa till Kristian att han skulle lägga sig i soffan och sova så han är utvilad och kan köra till Lund, jag vet inte om jag skulle våga köra efter så få timmars sömn. Han har inga problem att koppla bort hörseln och sova vidare i oväsen, jag har inte den förmågan tråkigt nog.

Nu är det bara två timmar kvar innan det är dags att hoppa in i duschen och göra sig klar inför dagens äventyr.

3 kommentarer:

  1. Jag har haft en period med ständig störd sömn (när Kata var liten - hon sov inte mer än 4 t i sträck förrän hon var 8 mån) och jag förstår att man använder ständig väckning som tortyr. Jag blev ett vrak under den tiden - gick på kaffe och sötsaker för att klara mig över huvudtaget, krockade med bilen, och var en allmänt dålig mamma till både bebisen och 3-åringen. Inget jag är stolt över, förstås. Men det hugger i mig varje gång jag läser om era nätter, och jag känner med er. Skulle ni inte kunna få passning någon natt någon gång så att ni får sova ut någon annanstans? Alla klarar ju en eller två dåliga nätter men ingen klarar det ständigt... Hoppas att någon av alla de ni träffar idag kan ha lite fokus på sömnen - det måste väl finnas någon medicin åt honom? Även om Ludvig verkar klara av sin dag OK i alla fall så måste han ju också påverkas?

    Lycka till idag! Ska tänka på er.

    Kram fr Karin

    SvaraRadera
  2. Usch, det är så plågsamt och säkert extra stressande med tanke på vilken dag ni har idag! Jag har själv problem med sömnen sedan många år tillbaka. Vaknar vid 2-tiden och stiger oftast upp runt kl 4 för att jag får ont i huvudet av att bara ligga kvar. Då sover dock oftast resten av huset och jag får lite tid för mig själv. Det är skillnad om man faktiskt kan sova men inte får pga någon annan! Man vill inte gärna ge en liten kille sömntabletter heller. Undrar liksom du vad det beror på? Kanske är det så att han bearbetar hela det gångna året och inte kan slappna av? Oavsett vad det beror på så hoppas jag innerligt att ni omgående får hjälp, det tär för mycket på er om ni inte får sova! Önskar jag hade våra mäns förmåga att bara stänga av och sova vidare! Undrar om de förstår hur lyckligt lottade de är?

    Tänker på er idag och hoppas det trots allt går så smärtfritt det bara kan!
    Stor kram,
    Annika K

    SvaraRadera
  3. Max hade inte samma problem. Han kunde sova, om än oroligt, men han somnade om på nätterna.

    Jag önskar så att ni får hjälp att reda ut det här. Det är ren och skär tortyr att inte få sova. Ni måste få hjälp! Du får bli den där personen vi pratat om så många gånger... den man inte vill bli men ibland måste bli för att få den hjälp barnet behöver.

    Stå på dig. Doktor L är sömnexpert!!! Och det finns en psykolog på hab som också forskat om sömn tillsammans med doktor L. De MÅSTE bistå er nu.

    Stå på dig! Hejja! Du har rätten på din sida. Låt dem inte skjuta upp det längre. Ludvig behöver sömn. Men framför allt behöver du sömn!!!!

    Kanske avlastningen ska vara på natten? Men då måste ni sova någon annanstans kanske... annars klarar man inte av att inte gå upp när ens barn vaknar...

    MASSOR AV STYRKEKRAMAR!!!!! Jag backar dig här där jag är.

    Ni är fantastiska och ni klarar detta! Hejja Madde och Kristian!!!! (och Ludvig och Nora)

    Kram kram kram kram kram kram kram kram kram kram

    SvaraRadera