Fick i ett kommentarinlägg om att jag verkar vara stark. Vill bara säga att jag tror inte att man föds till att vara en stark person utan det är något som kommer med en, om inte annat så med åren.
Som en homeopat som jag gick till för många år sen sa, att för varje nedgång eller motgång man har i livet, så när man tar sig upp för den så kommer man upp starkare. Tror det ligger ganska mycket i det men sen är frågan om HUR många motgångar och prövningar man klarar.
En annan sak är att när man hamnar i den situation vi är så blir man automatiskt stark, finns inga val för det är ju så att våra barn är ens allt och du kan kämpa med allt du har för att de ska ha det bra eller så bra det går. Barnen mår inte bra om inte vi mår bra, de känner på sig allt och det gör också att du kämpar på lite extra för att vara stark för dem. Jag har mina svackor, svårt att sova vissa nätter, vissa dagar gråter jag så att mitt hjärta håller på att gå sönder över att livet känns så orättvist och för den ständiga förbjudna frågan, klarar han detta men försöker att klara mig under dagarna just för att vara här för våra barn. När jag har gråtit färdigt tänker jag igen, att visst klarar han detta, han är ju seg och har en sån livsvilja. Han har kämpat förr, tänk han ville komma ut i vecka 20 när han låg i magen men han höll sig kvar tiden ut. De sista veckorna hade han inte fått någon näring så han var pytteliten när han föddes och till slut så blev det akut kejsarsnitt men han klarade det, så redan från början har han varit en fighter. Han är stark och det styrker oss som föräldrar.
Camilla, alla tankar på oss värmer oavsett om de kommer från makens ex eller från någon annan :-) Världen är ganska liten, att du är svägerska med en arbetskamrat till mig...
Åsa, det var inte meningen att chocka dig nere på Ica men jag tyckte det var bättre att du hörde det från mig än att det kommer från någon annan, som sagt vi bor i en liten by :-)
Styrka att möta det man står i. Så många gånger jag velat lägga mig ner och ge upp, men det är inte ett alternativ. Som förälder och framför allt som förälder till svårt sjuka barn orkar man. Något annat existerar inte. Men vad det är att orka, vad det innehåller... Ja inte är det samma saker som innan man fick det besked som för evigt förändrar ens liv. Men det är våra fantastiska barn som kämpar en fantastisk kamp! Självklart måste man vara stark och stötta dem så de orkar. Madde du är fantastisk och det är Kristian, Nora och Ludvig med. Ni kommer klara det här. För det finns inga andra alternativ. Du är en hjältinna, och din insats kommer bära Ludvig genom hans svåraste tid. Jag finns med er! Jag kan ju faktiskt säga att jag vet hur (det mesta) är. Om någon undrar så är inte det svåraste att stå vid sidan av sitt barn och hjälpa dem att kämpa. Det allra allra svåraste och det som krossar hjärtat, det är att man inte kan gå dessa steg åt dem.
SvaraRaderaKram från Annette
En stor kram till dig och en bamsekram till Ludvig. Ni finns i mina tankar fast jag inte känner er... Jag hoppas såååå att allt går väl!
SvaraRaderaJag är jättetacksam för att du berättade det för mig...du har helt rätt i att det känns mycket bättre att höra det via dig än genom "byn". Jag hoppas vi ses snart på en lekplats så barnen kan leka lite!! Kram Åsa
SvaraRadera