onsdag 9 september 2009

Utflykt med mormor






Idag var det som sagt utflykt med dagis och eftersom det var en lång dag med många barn så valde jag att ha Ludvig och Nora hemma för Ludvigs skull. Han blir så himla trött när det händer för mycket. Jag hade lovat honom en egen utflykt med mig, Nora och mormor som hade tagit en semesterdag. Vi tog det lugnt i morse och barnen lekte ovanligt bra med varandra. När vi var klara körde vi till mobilia för att se om våra 1060 foto som jag har lämnat för framkallning var klara men det var dem inte. Kanske skönt för bara tanken på att sortera och sätta in dessa foto gör mig trött :-) fast det kan kanske vara en bra terapi. Dessa foto är från minst tre år tillbaks så det är inte så att det bara är för i år. Tänkte att det är hög tid att framkalla och sätta in i barnens album för de älskar verkligen att titta i fotoalbum.
Vi mötte mormor på mobilia och passade på att äta lunch där för att sen åka ner till temalekplatsen i Hammars Park. Vi tog med oss filt och fika dit. Nora var helt uppe i varv så hon "glömde" sova middag, ville hellre leka.
Måste säga att Ludvig är grym på denna lekplatsen, han ger sig inte, han klättrar upp i nätet för att sen springa över bron och åka ner i rör rutschkanan. Vi ser hur han får koncentrera sig för att sätta fötterna rätt på varje steg och även om det är svårt så tar det inte många minuter förrän han är där igen.
När hans kompis Malin var här för någon vecka sen och vi var på lekplatsen så gungade de på en stor gunga, en sådan som är på bilden här på bloggen. Ludvig satt i gungan och Malin tog fart för att sen hoppa i gungan i farten. Idag satt Nora i gungan och Ludvig skulle vara lika duktig som Malin var och faktiskt det gick hur bra som helst. Han lyckades ta sig upp på gungan i farten.
Nu i sommar så när vi var på lekplatsen och han gungade på en vanlig gunga så stod han upp, vilket han aldrig gjort tidigare och när jag frågade han var han hade lärt sig det så sa han stolt att det var flickorna på dagis som hade visat han hur han skulle göra. Det är så skönt att se hans starka vilja till att lära sig något nytt. Detta är säkert en bagatell för många men för honom är det så stort och för mig så värmer det i hela mitt hjärta att se varje liten framgång.
Efter några timmar på lekplatsen såg jag hur trött han var så då var det dags att packa ihop och köra och handla lite. Tråkigt nog var inte hans humör upplagt för att gå och handla mat så det blev bara det allra nödvändigaste och sen körde vi hem. I bilen hem sa han, mamma det har varit en tung dag för mig idag. Hans sätt att säga att det har varit mycket men han var nöjd med sin utflykt och jag tror att detta var det bästa för honom även om han pratade om dagis. Han sa att han hade en klämdag idag, vi har nog pratat om lediga klämdagar någon gång här hemma så han har snappat upp ordet :-)
Han var orolig idag för att han inte skulle få duka på dagis mer denna veckan eftersom han var ledig idag men när vi sa att där är två dagar kvar i veckan så blev han lugn.

3 kommentarer:

  1. Så fina bilder på barnen! :) Jag och Bella var också på Mobilia igår mellan kl 11-12. Vi lämnade rullstolen i bilen och hon var sååå glad. Tog lite längre tid än planerat men vad gör man inte för att göra barnen lyckliga? Kram Marie!

    SvaraRadera
  2. Hej min nya vän!
    Vilken mysig dag ni fick och vilken fin lekplats! Den har jag aldrig hört talas om, men det verkar som jag måste åka dit med barnen! Skönt med lite fint väder så ni får mer tid att njuta tillsammans innan den långa sjukhusvistelsen!
    Satt och läste tillbaka i tiden på din blogg igår och tårarna rann nästan oupphörligen ner för mina kinder! Förstår att du redan varit i det stadiet! Fastnade på den dagen då du skrev om att det ofta är så här glada, lättsamma, spontana underbara barn som drabbas av de värsta sjukdomarna. Ja, inte så att de drabbas för att de är sådana, men jag tror att livet någonstans är förutbestämt och att Ludvig blivit den underbara lille kille han är för att kunna orka med allt tufft han redan gått igenom och som han har framför sig! Det gör inte det hela mindre orättvist dock!

    Vill bara säga att jag tänker på dig! Du och din familj finns i mina böner!

    Stor kram,
    Annika Kroona

    SvaraRadera
  3. Hej Madde!!

    Jag vill bara säga att jag tänker på er. Cilla har berättat för mig om Ludvig och jag brukar läsa vad du skriver. Ni finns i våra tankar!

    Kramar från Lotta & Jörgen

    SvaraRadera