Då har det varit föräldramötet på dagis ikväll, det jag fruktat för ett tag nu eftersom det skulle gå ut information om Ludvig. När vi hade mötet på förskolan förra veckan med personal, läkare o kurator så kom vi fram till att biträdande rektor skulle informera föräldrarna. Ju mer vi tänkte på det här hemma desto konstigare kändes det, att någon annan ska informera om det som vi har satt oss in i nu några månader. När jag pratade med henne idag och sa att jag själv skulle prata ikväll kom vi överens om att hon skulle vara backup, om jag inte klarade det. Personalen drog sin information ganska snabbt, fick reda på vad de ska göra i sina grupper, pepparkaksbak, cirkus och fotografering. Fotograferingen är när Ludvig är på sjukhuset så han kommer inte med denna gången heller. Förra året gick han på Grodan och är inte med på Trollsländans foto och det har han kommenterat, inte nu på ett tag men just när han började där. När de var klara med sitt så var det då min tur. Hur börjar man egentligen?? Det var ganska jobbigt, de första meningarna i varje fall men sen kändes det rätt så bra. Tror budskapet gick fram och det viktigaste här är ju att föräldrarna är stöd åt sina barn när de kommer hem och berättar om vad Ludvig pratar om när han är på dagis och tiden sen när han är på sjukhuset då kommer det säkert också en del frågor. Jag berättade vad vi har sagt till Ludvig och det är ju viktigt här också att ingen går in i detalj om sjukdomen för barnen för som sagt det är en grym sjuka som läkaren säger.
Det känns i varje fall lite bättre nu, några av fjärilarna i magen är borta. Tror inte att alla kommer att försvinna förrän Ludvig är utskriven från sjukhuset och är friskförklarad. Tror det är bra att alla vet om det nu, för det är ändå så att det märks förändringar på Ludvig, hela hans beteende. Han är lite mer arg än vanligt, koncentrationen sviker, syn och hörsel intrycken blir sämre och jag tror att de föräldrar som har varit med om Ludvig ett tag nu märker skillnad trots att han ändå håller sin goda min och glada humör.
Måste skriva nått kul som hade hänt idag på dagis. De höll på att bygga en borg och så började de prata om vad apor äter och så hade en fröken sagt till barnen att vi googlar på apor och ser om vi kan hitta något. När de var klara där så sa Ludvig, vi söker på syrgas men det tyckte inte fröken var så bra. Då säger Ludvig att det har vi ändå gjort hemma och sen gick han tillbaks och fortsatte leka. Se vad är det som rör sig i hans lilla huvud?? Det är mest sjukhus och alla dess tillbehör.
Du är stark Madde som klarar av allting. Hoppas att det ska visa sig att du får en massa fint stöd av de andra föräldrarna och Ludvig extra förståelse om det behövs. Jag tror säkert att alla förstår och respekterar att inte ge sina barn överflödig information. Vi har inte berättat något för Malin än. Om inte förr så gör vi det när Ludvig läggs in. Hon har sett att jag spanar in den här bloggen och vill alltid se om det finns några foton på Ludvig.
SvaraRaderaKlart att Ludvig är full av funderingar - han är ju i en ålder där de verkar gilla att älta allt man säger.
Hej!
SvaraRaderaJag vill bara säga att det var så starkt av dig att berätta för alla oss föräldrar på mötet igår! Har inte kunnat lämna Ludvig och er situation utanför mina tankar en minut sedan dess. Vilken fruktansvärt verklighet ni lever i och jag tänker hela tiden att det kunde varit mitt eget barn! Någonstans måste man hämta kraften ifrån och jag hoppas ni har ett socialt nätverk som ger er det stöd och den hjälp ni behöver! Jag är ny i både Tygelsjö och "dagisbranchen", men vad du berättade igår berörde mitt hjärta djupt! Jag gör gärna vad jag kan för att hjälpa och stötta er även om vi inte känner varandra! Ska lämna den där boken vi pratade om i Ludvigs fack!
Tänker på er och hoppas vi snart får glädjas över en positiv vändning!
Kram
Annika Kroona - Olivias mamma (Trollsländan orange)
Det är så svårt att hitta orden... Ni lever i den värsta mardrömmen. Har tänkt på er ideligen sedan föräldrarmötet igår kväll. Kommer att följa er resa här och håller tummar och tår för att allt ska gå bra!
SvaraRaderakram
Christel
Sixten och Matildas mamma (Trollsländan orange)
Så starkt av dig att berätta för alla som du gjorde igår! Har också tänkt på er oavbrutet och känner verkligen med er.
SvaraRaderaFörstår ju att det är en oerhört tuff resa ni har framför er men jag har jobbat mycket med sjuka barn och sett vilken fantastisk förmåga de har att klara av svåra saker på ett bra sätt. (Långt mycket bättre än vi vuxna) Så jag hoppas och tror, och håller alla mina tummar för att allt ska gå bra!
Kramar från Jenny
Maya och Fridas mamma