måndag 28 september 2009

Första dagen avklarad

Då var den stora dagen kommen då allt skulle börja. Jag var iväg o lämnade Nora innan frukost och sen körde vi iväg för vi skulle vara i Lund vid nio-tiden.
Det första som gjordes när vi kom var att ta blodtryck, väga, mäta och så fick vi vårt rum, som tur är så blev vi inte isolerade från början så idag har vi fått röra oss fritt här.
Vid 10-tiden så kom en sköterska och tog prover, där var nog en sju rör och sen satte de i ett dropp med vätska. Måste få i sig en del vätska för att kissa mycket för att rensa ut systemet efter cellgifterna. Vid elva kom en läkare och kollade till honom och gjorde sin undersökning, med reflexer, kollade ögonen, lyssnade på honom och kollade halsen. Klockan 12 satte de in första droppet med cellgift, en påse han ska ha var sjätte timme och som rinner under två timmar. Så nu har han fått en ny kompis, droppställningen och den kompisen är grym, han följer Ludvig vart än han går :-) Det är jobbigare för oss, vi får halvspringa efter Ludvig med ställningen alla de gånger han glömmer att han har den. Bäst var det när han tog racertrampebilen och trampade ute i korridoren, sköterskorna fick hoppa undan för att inte bli påkörda och jag sprang bakefter med ställningen, måste ha sett kul ut :-)
Efter cellgiftet var insatt så gick vi ut och åt lunch och Ludvig åt ganska bra.
Klockan två var det dax för kortisonet och en annan tablett. Vid tre passade vi på att fika lite och sen tog de bort stygnen på hans hals.
Vid fem så gick vi ut så Ludvig fick kvällsmat, han åt som en häst. Två kycklingbiffar, ris och kärnorna/ärtorna i gröna bönor. Lagom färdig vid sex då var det dags för en ny omgång med cellgift.
In emellan har han fått lite utbrott, läkaren sa att det var normalt med kraftiga humörsvängningar. Mest arg har han varit för legot, att det inte gick som han ville. Vi tog med ett paket lego och han har suttit med det mest hela dagen, inte ens tv:n har lockat honom.
Klockan åtta var det dags för ny kontroll, väga, mäta magen, blodtryck och tempen. Då var det även tid för tabletter, han fick sin vanliga kortison men sen var där även tre andra tabletter och den ena var så stor som vuxnas kåvepenin och de är stora men den gled ner utan problem. Sen var det dags för sängen och han var så trött att ögonen snurrade i huvudet.
Vid 10-tiden kom nattpersonalen in och hälsade men då sov Ludvig gott, själv undrar jag hur jag ska kunna sova med en droppställning som låter och sen kommer de in vid 24 och sätter in mer cellgift och sen är det dags igen klockan 6 imorgonbitti. Här är fullt upp men det har faktiskt gått mycket bra idag.
Imorgon ska vi ner till lekterapin och leka. Vi gick ner och tittade där idag och utanför har de olika speglar, sådana där kropparna ändrar sig i formen och som Ludvig skrattade. Där var en tjej som skulle in på biblioteket men hon stannade helt upp och tittade på Ludvig som han skrattade. Hans skratt smittar ju av sig så...
Nu är det dags att gå och natta även mamma :-)
Sov så gott alla och krama om era nära och kära en extra gång och var glada över alla de små saker som finns runt om er.

4 kommentarer:

  1. Vilken dag! Tala om rivstart. Skönt att höra att allt satt igång som det ska. Hoppas att du också fick någon vila till slut.

    Kram från Karin

    SvaraRadera
  2. Vad skönt att första dagen är avklarad och att den gick så bra. Kan se er framför mig när Ludvig är i racertrampebilen och du efter med droppställningen, fick ett STORT leende på läpparna. Hoppas du har fått sovit något i natt. Vi tänker på er och tveka inte att höra av er om ni behöver hjälp med något, vad som helst. KRAM Carina

    SvaraRadera
  3. Hej på er!
    Följde er minutiöst i tankarna igår och lär göra det framöver också! Vad den lille killen får gå igenom! Skönt att han ändå är så tapper även om han med all rätt kommer tappa humöret emellanåt! Även om vi inte ens är släkt med varandra, tycker jag det är skönt att behandlingen nu är igång! Det kommer ju inte bli någon märkbar förändring förrän det här är gjort! Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder: "Vägen ut går oftast igenom" och i Ludvigs fall är det ju så! Han måste gå igenom detta hur tufft det än är för honom och för er som föräldrar!
    Ber för er och tänker ständigt på er!

    Stor kram,
    Annika

    SvaraRadera
  4. Våra takar är hos era alla för var dag nu med ALLT ni nu går igenom!
    Stort tack för att du orkar sköta om din blogg så fantastiskt så vi utanför får följa er resa.
    Många varma kramar till er
    Fam Fåhré

    SvaraRadera