Tisdag

Det var inte så lätt att sova inatt, det var så tyst och det var så stor plats i sängen. Jag är van att ha Ludvig kloss intill mig varje natt.
Kristian ringde klockan 10 för att berätta att de hade kommit ca 5 min försent till kardiologen för att göra ultraljudet på hjärtat och då kunde de inte ta emot Ludvig utan han fick en ny tid tills imorgon 8,30. Förstår inte det riktigt, vi hade ju inte valt tiden utan det var de på avdelningen och alla visste ju att han skulle göra ultraljudet på magen klockan 9,00.
Såhär har Ludvigs dag sett ut:
Han vaknade 6,45 och kröp upp i bäddsoffan för att mysa med Kristian men snodde mest filten och pratade oavbrutet och de steg till slut upp 7,30.
Vid 8 kom en sköterska in för att ta blodprover.
Kl 9,00 var det dags för ultraljud på magen, två läkare som kollade men de sa inget så det har säkert sett bra ut.
Kl 10 gav de kontrast i infarten.
Strax efter 10 var det rond och läkaren tyckte att Ludvig såg oförskämt pigg ut.
De har lekt och busat med jämna mellanrum under dagen och kl 12 var det lunch och sen klockan 13 var det dags för mer kontrast och lite vila innan kl 14 då det var sista dosen av kontrast.
Kl 14,30 var det hörseltestet och det var hur bra som helst så antingen hör han vad vi säger eller så är det koncentrationen som sviker varje gång vi pratar med honom och han säger, vad sa du för nått.
Morfar hämtade dem klockan 15 och körde dem hem efter en lång dag. Tråkigt att vi behöver åka in i morgon också men det är väl sådant man får räkna med.
I morse när Nora hade vaknat och ätit frukost sprang hon omkring här och letade efter Ludvig och hela tiden sa Uvi, uvi pom, uvi pom (Ludvig kom) och jag berättade att Ludvig var på sjukhuset men skulle komma hem i eftermiddag. Jag och Nora tog en sväng hem till svärmor och drack en kopp kaffe och satt och pratade lite.
När Kristian ringde hem så ville Ludvig prata och när vi hade pratat en liten stund så han, jag vill prata med Nora men eftersom hon vilade så gick det inte så bra. Syskonkärlek, tror de båda har saknat varandra men de hann inte träffas mer en 10 min förrän de var igång och bråkade :-)
Ludvig var iväg igår kväll och röntgade lungorna och de hade frågat där om han skulle ligga ner men eftersom han har gjort detta ett antal gånger tidigare pga alla lunginflammationer så klarar han av att stå upp. Läkarna föll så för honom att han fick följa med och titta på plåtarna efteråt. Personalen på avdelningen sa att det var väldigt sällsynt, de brukar vara väldigt strikta på röntgen men som sagt, han lyckas charma de flesta, dock inte kardiologen idag :-)
Det är skönt att ha honom hemma igen även om det bara är för ett kort tag nu.