I morse efter frukost passade jag på att smita ner och fixa lite tvätt medan barnen lekte. Jag hörde hur Ludvig kallade, kom, kom men jag tänkte att han säkert kallade på Nora. Han sa hennes namn så jag fortsatte med vad jag höll på med. Rätt som det är så hör jag hur han snyter sig och jag blev helt stressad där nere och tänkte, hjälp snor i hela soffan och på hela Ludvig. Jag rusade upp och såg Nora sitta med toarullen men hon hade snällt hämtat papper till Ludvig så han skulle kunna snyta sig. Han klarade det helt själv (sen att lite hade kommit utanför men) och när jag sa till honom att han var jätteduktig sken han som en sol och frågade, vem snöt mig, var det inte jag själv :-)
Inte nog med det, jag kom med hans kläder som han skulle ha på sig och när han såg dem sa han, ska jag ta av pyjamasen nu. Han tog på sig alla kläder själv (lite hjälp med att dra upp strumporna och att knäppa jeansen) och var hur stolt som helst när han var klar.
Värmer mammas hjärta så totalt för varje sak som han lär sig klara själv trots sina problem. Barn är smarta och de lär sig anpassa sig så otroligt snabbt. Tänk det är ändå inte så länge vi har varit hemma.
Härligt att läsa Madde! Och en underbar känsla för både Ludvig och dej! :)
SvaraRaderaKram!
Förstår att han var stolt! Det är underbart med dessa framsteg =).
SvaraRaderaKram
Hej Vännen!
SvaraRaderaHar varken läst eller skrivit på länge nu, så jag fick en del att ta igen! Sorry! Det är som alltid fullt upp när Jens är hemma och dessutom fyller båda mina föräldrar 65, så jag har en hel del att planera inför firandet!
Skönt att läsa om Ludvigs framsteg! Skulle inte kalla dem för små med tanke på att han fått börja om från början med i stort sett allting! Det är mycket det! Han har all anledning att vara stolt och när han märker att han klarar av saker, sporrar det säkert till att fortsätta lära sig och klara sig själv!
Förstår också att det är en omställning för dig att vara ensam hemma med barnen på dagarna. Det tyckte jag också när min man började vara borta 4 veckor istället för 2. Skulle vilja säga att man vänjer sig, fast jag gör inte riktigt det. Dock lär man sig bita ihop och ta en dag i taget! Man har sina "måsten" och det reder man ut på ett eller annat sätt!
Tänker som alltid på er!
Stor kram,
Annika K
Hej!
SvaraRaderaSkönt att höra att det går mot ljusare tider för er. Det ser ljusare ut även i videobutiken- all frukten är utbytt mot massa härligt godis!!
Kram på er