söndag 21 februari 2010

Framsteg

Jag är så otroligt trött på denna snö och kyla nu, jag vill ha vår och sommar.

Vi gick ut en stund vid lunch idag, gick bort till lekplatsen men det var ju inte lång tid som vi kunde vara ute. Det var så fruktansvärt kallt, blåste gjorde det också.
Vi stannade ute i max 30 minuter och sen gick vi tillbaks till trädgården och barnen gungade lite men efter att Ludvig varit övermodig på gungan ett antal gånger så valde vi att gå in. Han gjorde en sån vurpa på gungan, att huvudet och nacken kom först.

Hans humör är inte på topp, helst inte på morgnar och förmiddagar.
Jag har en egen teori om detta, vet inte om det stämmer men...
Han utvecklas enormt mycket i olika bitar, han ska gå själv i trappan om vi bara går bakom honom, han går växelvis med benen nu och det gjorde han inte tidigare, han klättrar på allt, han vill leka och vara med mycket mer nu, inte så mycket tv, han ska öppna och stänga dörrar själv, han trevar sig fram och går och sätter sig i soffan själv osv.
Alla dessa "nygamla" saker måste ta mycket kraft på honom och hans hjärna blir säkert jättetrött och när han då hamnar i sitt dåliga humör så är det säkert som hjärnan är trött och att han inte kan förmedla vad han egentligen vill och då kommer frustrationen.

Detta humör tar mycket energi från oss, det kan inte hjälpas men man blir så fruktansvärt trött av alla dessa humörsvängningar och att vi inte alltid förstår honom. Eller rättare sagt, vi förstår inte alltid vad han vill. Det är ju det som hade behövts, när hans hjärna stänger av så borde vi kunna förstå vad det är han vill men det är inte så lätt. Han säger en sak (och då är det oftast något som har varit precis och som han vet) men han menar något annat.
En del gånger klurar vi ut vad det är men det är inte alltid och när vi inte gör det så kan det bli ett vansinnesutbrott här hemma.

1 kommentar:

  1. Jag som inte träffar Ludvig dagligen men ändå med inte allför långa mellanrum, jag märker jättestora framsteg! Det jag tyckte var mest påtaglgt igår var mimiken och skrattet - innan har han varit mycket mer nollställd. Det är härligt att se! Jag tyckte också att alla tre verkade leka ganska bra och jag förstår att både Ludvig och Nora är svältfödda på kompisar.

    kram från Karin

    SvaraRadera