Inte alltid så lätt att vara mamma...

Jag har aldrig tänkt eller haft funderingar på att det skulle vara lätt att vara mamma men ibland önskar jag att det kunde vara lite lättare. Har idag insett att det inte är lätt att vara mamma till en kille som har ett minne som jag vet inte vad.

I morse satt han och tittade på Musses Klubbhus och rätt som det är så säger han, skulle inte de komma till Arenan? Jag började bläddra i mitt minne och han sa, skulle inte vi se dem där?
Mycket riktigt det stämmer, vi bokade biljetter till Disney on Ice just för att det var Disney och Musse Tema och det gjorde vi direkt när biljetterna släpptes för att vi skulle få bra platser rakt framför så att han skulle uppfatta det han såg. Han var med när vi bokade dessa och jag tror att det var i juni eller juli.
Vad svarar man sin son då? Jo vi skulle sett det men...ja vi får se det nästa gång de kommer istället. Då tittar han på mig och säger, ja vi får se det en annan gång, när jag har blivit frisk. Detta gör ont, han är så medveten och snusförnuftig men ändå det gör ont i hela mig.
Annars är det ju bra med bra minne men dessa saker som vi "skulle" ha gjort det hade han inte behövt minnas.

Måste ju också skriva en annan incident när det gäller hans minne. Vi har hela tiden trott att han har förträngt hela sjukhustiden och inte lagt några namn på minnet från Lund men se, där hade vi helt fel. Han frågade mormor inför besöket i Lund i förra veckan. Vår psykolog är en kvinna och läkaren i Lund är en man och de har samma namn så då frågade Ludvig, kan pojkar heta D? Vi var helt säkra på att han inte hade en aning om vad läkarna i Lund hette men se han hade stenkoll.

Häromdagen såg vår dialog ut så här:

Ludvig: När vi var i Lund från början, när vi tog prover, kanylen. Vem tog de på först?
Mamma: Jag vet inte
L: Det var jag, var jag duktig?
M: Ja du var jätteduktig
L: Vem var det sen, var det Nora? Var hon duktig, näääääää hon skrek
M: Ja hon var inte riktigt lika duktig.
L: Vilken arm tog de kanylen i? Var det den eller den?
M: Jag vet inte
L: Det var inte i armen, det var här i handen
M: Ja det var det nog
L: Vem tog proverna på mig?
M: Jag vet inte, vem var det?
L: Det var W
M: Ja just det, så hette hon
L: Vems tur var det efter mig och Nora, var det du mamma
M: Ja det var det nog
L: Näääääääääääääääääää, det var pappa.
M: Ja just det, det stämmer ju, pappa var först.
L: Vem tog proverna på er?
M: Ja, Ludvig vem tog proverna på oss?
L: Det var M
M: Jag blir helt mållås, trodde inte han hade en aning om vår kontaktbarnsköterskas namn men det hade han.

Så grabben har så fruktansvärt full koll på allt, undrar vi över något inom vården frågar vi honom :-) eller om vi undrar över några namn så får vi fråga honom. Han memorerar alla namn och visst även deras i Lund, vilket överraskade oss.