Igår ringde de från hemvården och sa att de skulle komma som idag någon gång mellan 8.30-9.30.
L kom klockan åtta och då sov Ludvig fortfarande men när vi kom upp med frukosten hade han vaknat. Ludvig gillar verkligen att L kommer för då vet han att vi kan gå ut och leka. Nora gillar också att hon kommer för då får hon så mycket uppmärksamhet som hon behöver.
Närmre 9.30 kom L från hemvården för provtagning. Jag hade visat Ludvig bilden på provrören för att han skulle veta att han skulle lämna prover idag, han hade lite svårt att förstå att de skulle komma hem för han frågade många gånger om vi skulle åka bilen.
Det var svårt att få bra blodflöde i CVK:n men till slut så var de 15 rören fyllda. Därefter var det dags för spruta i låret. Under provtagningen så hade han suttit och hostat och stånkat lite och L undrade om han hade mycket hosta men det tycker vi inte, det är mer att han blir lite andfådd och att han stånkar o pustar. Direkt efter sprutan i låret så sa han, jag måste kräkas så vi sprang in på toaletten och mycket riktigt, hela frukosten kom upp. Pratade med sköterskan och hon undrade om detta hände ofta men det gör det ju inte. Hon sa att det går mycket med kräksjukor och sånt nu men då är ju frågan var han kan bli smittad.
Måste ju bara berätta om när han fick sprutan i låret, han sa, detta gör jätteont, det gör lite ont, gör det ont?, det känns bara pytte pytte lite ont. Allt medan han bet sig i läppen, men inte en liten tår eller ett skrik kom det från honom. Han är så duktig, en riktigt liten modig hjälte.
I varje fall kom vi fram till att hon skulle höra med läkarna när hon kom in till Lund om vad de tyckte, om de ev skulle göra en lungröntgen för att se så att där inte är något som står där.
Ludvig behövde bajsa direkt efter han kräkts och då kom min panik smygande direkt men han var inte dålig i magen så frågan är om det bara är spänningen av provtagning och spruta. Han fick på sig rena kläder och sen gick han och la sig för att vila vilket är ett tecken på att han inte mår bra.
Jag ringde efter Kristian så att han fick komma hem om i fall att vi skulle behöva åka in.
Ludvig fick sina tabletter och han åt lunch utan att han kräktes något mer vilket var jätteskönt. Jag hann ändå ta fram vännen klorin och skurade hela toaletten, golv och vask :-)
Efter lunch gick jag ner för att handla lite till middagen ikväll. Vi hade för en gångs skull bjudit in vänner/grannar på middag. På vägen hem ringde Kristian och sa att de hade ringt från Lund och de ville att vi skulle komma in för en lungröntgen. Typiskt att det skulle bli så när vi skulle ha gäster.
Jag körde iväg med honom, jag packade faktiskt ner pyjamas, batteriladdare till telefon och necessär. Bäst att vara beredd om de ville att vi skulle stanna.
Vi var där inne vid två och läkarna kom direkt, de var två stycken där idag. Vi kom in på behandlingsrummet direkt, mycket eftersom de vet att Ludvig mår ganska dåligt och blir förvirrad när vi kommer dit. De lyssnade på lungorna, båda läkarna samtidigt :-) De korsade sina stetoskop på hans lilla rygg och det såg ganska roligt ut. Ludvig satt fint i mitt knä och andades djupt så de kunde höra. Allt lät rent och fint och han hade 100 i syretillsättning. Vi gick ut och gick i korridoren och sen några varv i trappan för att kunna göra en ny syretillsättning efter fysisk aktivitet. Den låg även då på 100 vilket var kanon. 14.30 fick vi tid till röntgen och Ludvig hade full koll att det var på femte våningen. Jag förstår inte hur han kan minnas allt.
När vi kom upp dit så ställde han sig precis som läkaren ville och stod blickstilla medan de tog sina bilder.
Väl nere på avdelningen så pratade vi med läkarna igen och de sa att vi kunde åka hem igen, skulle det visa något på röntgen och som behövdes åtgärdas akut så skulle de ringa. De vill gärna att vi skulle göra nytt försök med en spirometri på måndag och de skulle ringa om en tid. En spirometri är det enda som kan ge rättvist utlåtande om den sjukdom som kan vara en biverkning av BMT:n. Vi fick låna hem ett munstycke som vi ska träna på nu under helgen.
Pratade med doktor D, han som vi har haft mest under tiden vi var inlagda. Pratade om det här med att träffa människor och Ludvigs kompisar och han höll helt klart med om att det bästa för Ludvig är att få träffa jämnåriga och att det inte är något fara om det skulle komma hem ett barn i taget från dagis. Som vi har sagt innan så är det ingen fara om det är förkylningar, det som inte är bra, det är vattenkoppor och det går på dagis nu. Ludvigs bästa tid att träffa människor på är på förmiddagen då han är piggast och då är ju alla kompisar på förskolan så...Det kanske inte alls fungerar att han träffar sina kompisar men han verkar vara mogen för det nu, han frågar ofta efter dem och provar man inte så vet vi ju inte heller. Vi får se om och hur det löser sig med förskola/skola.
Idag när vi satt och åt middag med grannarna så sa han, är bockarna bruse bron klar på dagis? Kommer den att vara kvar när jag kommer tillbaks? Om jag inte minns helt fel så var det, det sista Ludvig var med på innan han blev inlagd. Allt mer kommer fram i minnet nu, det sista som hände innan han blev inlagd. Jag hade nog kunnat skriva en hel bok om vad han berättar här hemma, allt som kommer fram nu. Det är helt fantastiskt att höra även om det ibland är svårt att hänga med i hans snabba svängar.
Har även varit i kontakt med försäkringskassan idag igen men det får bli i ett annat inlägg :-) ett helt eget inlägg tillägnat till dem :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar