Ni som har läst tidigare inlägg om Ludvigs velande och utbrott tänker kanske, jamen det är ju vanlig trots.
Vi tog upp det med psykologen medan vi fortfarande var på sjukhuset.
Hon var och hälsade på och vi skulle äta när han fick ett av sina "utbrott" och vi kom till att prata om trots. Hon testade olika sorters trots, hon sa att i olika åldersgrupper får man göra olika saker för att bryta mönstret. Hon testade de olika åldersgrupperna men ingenting fungerade, det går inte att avleda honom på något sätt.
Hennes teori just då var om han kunde ha ont och inte kunde förmedla den känslan och visst så kan det säkert ha varit då.
Så vanlig trots är det inte, alltid skönt när man kan utesluta något men tänk så skönt det hade varit om det hade varit trots för då borde han snart komma ur den :-)
Nu ska jag gå och säga godnatt till snutte Ludvig och bara se de positiva bitarna, alla framsteg han gör :-)
Riktig liten kämpe!
Ha en skön söndagskväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar