En stor dag idag!!!

Idag medan jag och Nora tillbringade förmiddagen på vårdcentralen och apoteket så var Kristian och Ludvig på dagis. Jag hade hört mig för om det var okej att vi kom dit en stund med honom om det inte var så många barn där idag när det var klämdag.
Det hade gått helt okej enligt Kristian, han hade inte brytt sig om varken barn eller personal till en början, han gick in till legorummet direkt. Det tog nog en halvtimme innan han släppte någon in på sig och då var det en av fröknarna. Han och fröken hade gått runt en runda på förskolan och gått bort och tittat på bron ( temat för denna terminen).

När vi alla var hemma igen kom farfar och så fikade vi, sen gick jag och barnen upp där uppe och Nora lekte medan Ludvig hade återhämtning i kojan. Kristian och farfar gick ut och fixade lite i trädgården. Får ju passa på att fixa lite där när det inte regnar, jag undrar så när vår och sommar ska komma.

Så här ser jordgubbstornet ut när det bara är fyllt med jord :-)
Får ta bilder när vi har planterat det vi ska ha där i, tanken är att ha jordgubbar på nedre planet och sen ska det vara färska örter. Finns det något bättre än färska kryddor?

Vi tog på oss och åkte en runda till Vellingeblomman och köpte jordgubbsplantor som vi ska sätta i vårt jordgubbstorn som svärfar han byggt till oss.
När vi kom hem var det dags för mellanmål och det blev yoghurt och flingor. Det stora idag var att Ludvig själv kunde äta sitt mellanmål, han tog upp yoghurt och flingor på skeden och lyckades även pricka munnen. Han blev helt överlycklig och frågade flera gånger, kunde jag äta själv. Det var som om han vunnet högsta pris, denna glädje han måste ha känt över att kunna göra något av det han kunde innan. Därefter sa han, varför kan jag inte se? Eller så sa han varför kan jag inte sy för strax efter började han prata om att sy, han svänger snabbt i sina samtalsämne.

Nu ikväll när vi åt kvällsmaten så funkade det inte så bra att äta själv men med lite träning varje dag så ska det säkert gå så småningom. Nu gör vi så att vi lägger upp mat på hans sked/gaffel och tar hans hand till sked/gaffel och så lyfter han själv upp och stoppar in i munnen. Från allra första början på sjukhuset så fick vi mata honom. Under kvällsmaten så pratade vi om mediciner och förkylningar (eftersom han såg Nora få penicillin) så säger han, när jag hade feber då fick jag åka till sjukhuset och sova där.
Det är så stort att han kan sätta ord på hans funderingar, han har aldrig kunnat förmedla detta innan rent ut. Tänk, han är så långt nu att han kunde berätta idag. Nu hoppas vi att han fortsätter så, vår lilla hjälte för då kanske vi snart är framme vid transplantationen så vi kan börja prata om det han varit igenom.

Ha en skön helg!