Liten hjälte möter stor hjälte

Det var så fenomenalt roligt att träffa Max och Annette idag, så skönt att höra från Max om tankar som säkert Ludvig har nu. De har ju genomgått en sån stor sak båda två men Max gjorde det för 10 år sen och kan sätta ord på det nu.
Vi berättade för Ludvig att de skulle komma, det gjorde vi nog vid två tiden och sen tjatade han om det inte var någon som skulle komma och hälsa på ända fram tills de kom vid fem. Ludvig hade full koll på vem det var som skulle komma, han började prata om lekplatsen som vi träffades på precis innan transplantationen.

Vi gick ut och mötte dem och Ludvig suckade så där generat när de hälsade på honom och sen gick vi in och fikade. Ludvig satte sig i mitt knä efter fikat och då hamnade han precis mitt emot Max och fick syn på honom och hela Ludvig började, hur många är här hemma och skrattade och hade sig. De gick upp och lekte på Ludvigs rum och det går inte att beskriva i ord hur varm i hjärtat man blir av att se hur nöjd Ludvig var över att få träffa Max.

Det går inte att jämföra Max och Ludvig helt rättvist eftersom de inte har/hade förändringar på samma ställen i hjärnan men hela upplevelsen, den har de gemensamt och smärtan av allt de har blivit utsatta för. Det var så intressant att höra Max berätta om känslan i vissa bitar, vi fick svar på några av våra frågor, frågor som Ludvig inte kan svara på men som säkert stämmer med det som Max berättade så...ja det går inte att beskriva så bra denna söndags eftermiddag kändes. Ludvig har (hade redan innan bmt:n) mer omfattande skador än Max(på honom märker man ingenting) men jag tror fortfarande med rätt hjälp och stöd så kommer det att gå bra även för Ludvig.
Vilka hjältar dessa killar är...kan bara beundra dem och tänka vilken styrka och vilja de har.

Ha en riktigt bra vecka allihopa och glöm inte utlottningen av ängeln.