Tisdag

Vi lämnade Nora som vanligt vid nio och sen gick vi hem. Ludvig satte sig och lekte på sitt rum medan jag fixade de vanliga vardagssysslorna och pratade lite i telefon.
Efter drygt en timme började Ludvig bli rastlös så jag satte på han sina åksjukearmband och så körde vi till Mobilia och apoteket. Tråkigt nog så hade läkaren glömt skicka in ett av recepten så vi får ta en runda till en annan dag.
Grannen och deras otroligt söta hundvalp kom in och hälsade på en stund innan det var dags för besök av specialpedagog E.

Ludvig är så rolig, första gången vi träffade E så sa han när vi gick ut, kan pojkar heta E? E har nämligen kort frisyr och det är ju pojkar som har det :-)
Ludvig följde med och öppnade dörren när E kom och han blev jätteglad när han såg henne. Hon hade med sig de saker som de brukar leka med inne på Hab.
Det gick jättebra idag och hon tyckte att han var mer med idag med sina ögon, vi testade färgerna och han sa de både på svenska och engelska.
Hon tyckte även att han verkade mer säker i sin kropp, om var han hade sin kropp. Hon har inte träffat honom så många gånger och märker redan förändring och positiv sådan. Hon tyckte att det hade skett mycket sedan förra veckan så frågan är då om det bara var bakslag från det att han var inlagd. Vi märker också förändring så...vem vet?
Vi pratade om Ludvigs intresse om bokstäver och siffror, att han gärna frågar vad de olika sakerna börjar på, han bokstaverar sitt namn, han frågar ofta hur många som är här hemma och hur många vi blir när och om det kommer någon. E skulle fundera ut hur vi ska kunna stimulera det intresset eftersom han inte kan skriva och inte heller använda datorn som det är just nu.
Medan de lekte så kom Ludvig så upp i varv och E försökte få ner honom och hon ställde en fråga till honom men han svarade inte utan bara fortsatte med det han höll på med, skratta och busa. Efter fem minuter så sa jag till honom, stopp, lyssna på E. Han vet exakt vad stopp betyder och han blir nästan förnärmad när man säger så till honom men det har effekt. Han lyssnade och kunde svara på frågan. E tyckte det var bra sätt, jag frågade om det för ibland så verkar han nästan ledsen när vi säger stopp till honom. Som E sa så är det för hans egen skull, han behöver den hjälpen eftersom han inte själv vet när han ska sluta. Vi gör likadant när han har tragglat för länge om samma sak.
Vi har sån tur som har en bra specialpedagog, som lyssnar på önskemål och till Ludvigs behov. Vi bestämde att vi skulle träffas en gång i veckan för att få omväxling för Ludvig och nästa vecka ska vi till datateket i Lund och se vad vi kan hitta där. Det ska bli spännande!

Imorgon är det dags för möte med psykolog D, ska bli kul och se om hon märker någon skillnad på Ludvig, det är ett tag sen de träffades. Det är snart dags för testning av Ludvig igen så det är bra att de ses ett par gånger innan dess för att kunna veta lite mer om hans syn. Kanske de måste anpassa testerna utifrån hans syn men vad vet jag?