Olika bud hela tiden

Igår kväll när vi kom till sjukhuset så fick vi glädjande besked, Ludvigs CRP hade sjunkit till 33 och de skulle ta ett nytt prov idag och om det fortsatt att sjunka så tyckte läkaren att det räckte med antibiotika. Så kanske det skulle bli sista dosen som i morse.
Jag ringde på sköterskan innan åtta för att höra om de kunde sätta droppet så vi kunde åka hem. Visst inga problem, han hade mediciner med sig för som han sa, jag vet ju att ni vill ha det så tidigt som möjligt (de har lärt sig sen förra omgången). När han kom tillbaka så frågade jag om provtagning så han fick gå tillbaka och titta i Ludvigs pärm och där satt en remiss men det var inte uppskrivet något i papperna. Tyvärr funkade inte Ludvigs nål för att ta prov så vi fick åka ner till provtagningen istället. Där sa jag till att Ludvig var infektionskänslig så vi höll oss i korridoren så då sa en sköterska, vi kommer och så får ni gå in i ett annat rum. Tyvärr så tog det nog 10-15 minuter innan de kom och flyttade på oss.
När vi kom upp till avdelningen så såg jag till min stora glädje att det var busdoktor/neurolog L som satt och rondade.

När ronden kom så var det L och en läkare till och vår sköterska för dagen. Doktor L gick bort till Ludvig som satt i sin säng och sa, hej här är en kändis, det är jag doktor L och så tog han Ludvig i handen men så sa han, nä så brukar jag inte hälsa på dig och så tog han Ludvigs bägge händer så Ludvig fick pressa hårt i dem och då genast kände Ludvig igen honom och det kom ett stort igenkännande leende från honom. Det är så underbart varje gång vi ser det hos honom, ett tecken som visar att han kommer ihåg och känner igen.
Doktorn sa att han hade läst igenom och kollat upp det här med antibiotikan, eftersom det är stafylokocker han har fått så är det bara ett fåtal sorter som biter på dem och den sort som Ludvig har nu är den bästa och måste ges intravenöst. Han sa att han är ingen infektionsläkare men det står att man måste behandla minst 10 dagar för att vara säker på att bli av med bakterierna och givetvis så stannar vi så vi får klart behandlingen. Det var det jag misstänkte igår när de sa så, för när man har halsfluss eller något annat så får man ju aldrig avbryta en behandling även om man känner sig bra.
Han frågade om det fungerar att vi kommer in för behandling och är hemma i mellan, visst det är det som funkar bäst. Jag sa att vi har gjort ganska klart i hur vi vill ha det och att det respekteras, det känns som om de lärde sig ganska mycket förra gången vi var inlagda. Doktorn tittade på sköterskan och frågade om de gjorde som vi bad om och han bara flinade och sa, visst vi gör :-)
Så nu kommer vi att få stanna minst till torsdag och sen ska nya prover tas för att se så alla elaka stafylokocker är borta. De sätter droppet så tidigt som möjligt på morgonen och två timmar tar det, sen får vi åka hem och vara hemma till vid åtta på kvällen.
Det fungerar faktiskt riktigt bra än så länge, visst märker vi skillnad på Ludvig men än så länge är det hanterbart.

Vi åkte hem vid elva och sen kom farmor&farfar på besök och så åt vi frukost/lunch med dem. Därefter åkte jag och svärmor en sväng på Ikea, när de sen hade åkt hem åkte jag och veckohandlade som jag skulle gjort i måndags, hem lagade mat och vi åt, barnen duschades och sen fick de lite fredagsmyssnacks och sen var det dags att åka och lämna av Kristian och Ludvig på sjukhuset. Nu är det två nätter på sjukhuset för Kristians del och jag ska få sova gott i min egen säng :-)
Dagarna går så extremt fort när vi är inlagda och kommer hem så på förmiddagen.

Imorgon hoppas vi på fint väder för då ska vi till Folkets Park och titta på Doris&knäckebröderna.