Lördagssvammel

Ibland känns det som hur vi än gör och hur vi än lägger upp dagarna så blir det mesta fel.
Idag hade vi planerat att åka till Folkets Park för att se barnens favoriter Doris&Knäckebröderna.
När jag hämtade Kristian och Ludvig på sjukhuset så såg Ludvig väldigt blek ut och var vit om läpparna, Kristian berättade att han hade kräkt slem en gång inatt men sen somnat om igen.
Det blev så klart strul med medicinerna i morse, han fick bara de vanliga tabletterna och inte helgmedicinen eftersom de inte var uppskrivna (ändå hade jag pratat med läkaren om det) så när vi kom hem så fick han de också.
De gick upp och satte sig i soffan för att äta frukost och då skrek Ludvig, måste kräkas och upp kom tabletterna. Strax efter tog vi tempen och febern var tillbaka. Jag ringde till avdelningen för att höra vad de sa, sköterskan skulle höra med läkaren när de rondade och sen skulle de höra av sig.
Sköterskan ringde en timme senare och sa att vi skulle emla honom på två ställen och komma in efter en timme för att sätta en ny nål samt ny blododling.
Vi passade på att ge barnen lunch innan för sen vet man aldrig hur lång tid det tar på sjukhuset.
Vi kom vid tolv och då skulle sköterskan precis iväg och ge en annan patient medicin så Ludvig fick lite glass av barnsköterskan så länge (hon vet och lider så med Ludvig eftersom han avskyr att vara där)
Sköterskan kom och vi satte en ny nål, tyvärr hade inte emlan verkat som den skulle så Ludvig hoppade till, hela han när nålen sattes. Vi hade tur för medan vi var i behandlingsrummet så kom doktorn.
Jag frågade om det inte var läge att kolla under bandaget där CVK:n satt, så där inte hade kommit några bakterier. Visst, det kan vara idé att göra det. Där såg det jättefint och torrt ut men däremot såg de att det är stygn som ska plockas bort om ett tag. Vilken tur att man plockade av och hittade det :-)
Allt såg bra ut, han hördes bra så ev är det en virusinfektion han har fått utöver bakterierna i blodet. Doktorn sa att man skulle ta en koncentration på blodet ikväll innan man gav nästa dos av antibiotikan (om jag har förstått det rätt gör man det för att se så man har rätt dos antibiotika).
Jag bad personalen om ursäkt om de tyckte vi var för jobbiga och påstridiga men de sa att det var okej, man gör ju det bara för sina barn och det är ju vi föräldrar som lever med barnen 24 timmar om dygnet som vet vad som är bäst för dem och det är ju sant.

Vi åkte hem och var inte hemma förrän Doris började i parken så tyvärr blev det inga knäckebröder idag till barnens förtvivlan. Istället bjöd vi hem mormor&morfar och morbror som kommit hem från Stockholm och så grillade vi och barnen myste ordentligt.

Kristian åkte in med Ludvig och det blev inte taget någon koncentration, ingen helgmedicin (tur att han hade packat ner egen) och ingen temp blev tagen. Som jag sa förra gången vi var inlagda, det är synd om personalen för de är så få som jobbar men vården är så viktig, det är så viktigt att det blir rätt. Nu har vi själv full koll på vad för mediciner som han ska ha, tänk på alla de föräldrar som inte har det utan litar fullt ut på att det blir rätt när man är på sjukhuset. Visst jag förstår att det kan bli fel ibland men...

Denna helgen skulle jag egentligen ha njutit på Ystad Spa, istället sitter jag i ett tomt hus med en sovande dotter och en make och son på sjukan. Vilken helg!

Det jag egentligen skulle ha skrivit i detta inlägg var att vi måste ju förbereda Ludvig på saker och ting för att han ska ha behållning av det. Som tex vi hade förberett honom för att vi skulle hälsa på nere på skolan, vi hade berättat om Doris osv. Detta gör vi ju för att han har fördröjning när man pratar med honom och för att han ska veta vad som ska ske. Nu känns det mest som om vi lurar honom till saker för allt vi har förberett honom för har vi fått ställa in.
Jag vågar inte berätta för honom att vi har bokat biljetter till Disney on Ice till i februari eftersom han har sånt grymt minne, han kom ju ihåg att vi hade till årets föreställning men den fick han ju inte se.

Nu känns det som om det blev ett sånt långt, drygt och gnälligt inlägg igen men detta är ju lite av en dagbok för vår del så att vi kan gå tillbaka och läsa sen om några år när allt har lagt sig och vi har fått distans till allt så läs om ni orkar annars får ni vänta till ett annat gladare inlägg.

Ha en fortsatt skön lördagskväll!