Ska vi inte läsa bok också???

För första gången sen transplantation och att vi har märkt att hans syn har försämrats så, så frågade Ludvig oss ikväll när han la sig, ska vi inte läsa bok också. Hur härlig var inte den frågan? Varje fråga, varje eget beslut är så underbart stort framsteg, hans tanke blir till ord och en fråga. Mer sådant vill vi ha!
Jag tog fram en bok, Nicke Nyfiken en bok vi har läst massor av gånger innan. Då säger han, nej inte den, utan den, den med kalas, den när jag fyller år. Du menar, kalas Alfons? Jaa, just det. Jag tog fram boken och han var nöjd. Vet inte hur mycket han lyssnade och vet inte om han tittade på bilderna utan det verkade mest som om han hamnade i sin lilla värld och drömde sig fram till sitt eget kalas. Det gör inget för han hade en vilja och det uppfyllde vi och behövde han se att vi tog fram kalas boken så gör vi det med glädje.
Mitt i alltihopa så säger han, vad heter mina låtsaskompisar?

Jag hade Nora hemma från dagis idag eftersom hon klagade på att hon hade ont i magen i morse och så såg hon så trött ut.
Jag hade tagit av lakanen i våra sängar för de skulle tvättas och då passade barnen på att leka i våra sängar och rätt som det var så hördes en stor duns till följd av ett skrik. Det var Ludvig som gjort en vurpa ner och slog i armen i väggen men glasögonen hade slagit i vid hans ögonbryn så det blödde lite där. Han var orolig över att det blev något men han lugnade sig ganska fort. Därefter så var han lite orolig och huvudet och synen fungerade inte riktigt som det har gjort de senaste dagarna, om det beror på slaget eller om det är han som låser sig för rädslan över att det blir något och att vi måste åka in det vet jag inte.

Inatt bär det av till Tyskland, jag och pappa kör för att shoppa inför sommaren. Inatt och inatt, vi kör vid fyra tiden, minst trafik då :-)

Ha en riktigt skön helg!