Trötta och griniga

Det var samma visa igår kväll igen när Ludvig skulle sova, han kom inte till ro alls. När klockan närmade sig tio så bad jag om Tavegyl, dels mot klådan och sen vet jag att han blir trött av den. Han fick den och ca en timme senare somnade han riktigt bra och vaknade inte förrän innan nio i morse. Han behövde verkligen sova, hade en del att ta igen. Jag var orolig ett tag att vi skulle hamna i den onda cirkel som vi var i Lund, att han inte kunde sova alls på veckor därför var det så viktigt att vi fick något som han blev trött av. Ikväll hoppas jag på att han somnar lätt av sig själv, att hans oro börjar lägga sig.

Idag kunde de inte sätta hans antibiotika dropp förrän halv elva för de skulle mäta koncentrationen i blodet så Kristian och Nora kom hit och höll oss sällskap och Nora blev överlycklig över att få träffa Ludvig där han tillbringar så mycket tid, hon hoppade snabbt upp i hans säng och satt där. Ludvig blev lika glad och utbrast, hur många är vi här med världens leende. Vid ett körde vi alla hem och åt lunch och sen passade vi på att njuta i trädgården en stund.
Det märks så tydligt på Ludvig att vi är inlagda för hela tiden så hittar han anledningar till att vela eller gnälla och gny. Han har så svårt att förmedla det han egentligen känner och vi har så svårt att veta vad det egentligen är han vill, vi är fortfarande inte några tankeläsare för tänk vad vårt liv hade varit lätt då.

Ikväll var det informationsmöte på förskolan för nu ska de helt plötsligt ändra om hela organisationen där. Jag ska ärligt erkänna att jag är inte jätteförtjust i det för varför ändra något som redan är bra. Barnen trivs och mår bra och Nora älskar att gå dit. Till höst terminen ska de slå ihop hela förskolan (fyra avdelningar) och dela upp så det blir två småbarnsavdelningar och två stora barns avdelningar. Så när Nora kommer tillbaka från semestern så ska hon dels börja på en helt ny avdelning med helt nya kompisar. Visst har hon kompisar och personal med sig från där hon går idag men...jaja vi får se hur det går. Ett ganska litet problem jämfört med annat men förändringar kan vara bra men i vår situation är det allt annat än bra. Så mycket likhet och trygghet som möjligt är det bästa.
Så då fick jag gnällt lite idag också, förlåt men ibland så måste man bara :-)
Börjar nog känna mig ganska sliten efter tre nätter på sjukhuset, man sover inte jättebra här och de första två nätterna så sov jag kanske fem timmar sammanlagt. Inatt gick det lite bättre, då fick jag i varje fall fyra timmar i sträck och sen nån timme mellan tiden då jag vaknade. Hoppas att Ludvig kan sova bra inatt också så att även jag kan sova lite bättre. Inser att sömn är ganska viktigt :-)