Provtagning och revaccinering i Lund och nu tillbaka på barnkliniken i Malmö

Idag lämnade vi Nora på dagis vid nio och sen gick vi hem och packade ihop lite saker innan vi körde till Lund där vi skulle vara klockan elva.
Vi kom strax innan elva och pratade med sköterskan och eftersom han skulle ha en spruta så var de tvungna att emla honom och det ska sitta en timme. När timmen hade gått så skulle sköterskan ge sprutan med då hade hon inte fått ordinationen och när hon ringde på honom visade det sig att läkarna hade gått på möte.
Vi gick in på avdelningen och träffade alla sköterskor som vi hade när vi låg där. Alla ville så klart säga hej till honom och alla förvånades över hur lång han blivit och hur mycket hår han har fått. Vi satte oss i lunchrummet och Ludvig fick lite frukt och kex.
När klockan var efter ett kom läkaren och kallade på oss, idag var det doktor J som vi inte haft så mycket med att göra mer än precis vid transplantationen. Han frågade mest hur det var och hur allt fungerade och så började vi prata om CVK:n och han tyckte att den skulle plockas ut så snart som möjligt eftersom där hade varit bakterier i den. Han sa att eftersom den nu inte varit använd på så många veckor så fanns det viss risk att det skulle ha samlats bakterier i den igen och när den då användes idag så går de rakt ut i blodet. Han skulle skicka en remiss till Malmö och så sa han att vi skulle hålla tummarna att Ludvig klarade sig nu utan bakterier men skulle det komma så kunde det visa sig inom några timmar.
Efter samtalet så fick Ludvig sin spruta i låret och sen passade vi på att gå ner på lekterapin och hälsade. Jag är så fascinerad över att alla där nere kommer ihåg hans namn, de är så trevliga. Jag och Ludvig lekte lite där, han gick igenom dörren som han så gärna ville då när han hade sin droppställning. Idag gick det bättre men nu har han vuxit så pass att han fick böja på huvudet :-)
Vi gick bort i sjukhus hörnan och han blev överlycklig och började leta efter sprutor och så fick jag vara patient. Efter en liten stund så kom E förbi (damen som kom upp till oss och lekte när Ludvig var så sjuk att han inte kunde vara på lekterapin) och när hon satte sig framför Ludvig så blev han så glad att orden bubblade ur munnen på honom och han kunde inte stå still. Alla var förvånade över hur positivt förändrad han hade blivit. Vi mötte även föräldrar uppe på avdelningen som har sett Ludvig från sin sämsta sida och de var också så förvånade över hela hans gång, ingen blyghet längre och att han såg så mycket piggare ut. Kul att höra eftersom vi kanske inte alltid ser det så eftersom vi ser honom varje dag.
När klockan var två körde vi från Lund och hinner inte mer än ut på motorvägen förrän det upptäcks att det inträffat en bilolycka så en stor bit var avstängd och trafiken dirigerades om. Så vi fick en tur om Staffanstorp :-) och ingen lunch hade vi fått så vi var så grymt hungriga.

Väl hemma igen så mötte vi Tess mamma Lotta utanför och strax därefter kom Kristian som jag hade bett komma hem lite tidigare för att hämta Nora om inte vi hann hem. Kristian gick bort till dagis och jag och Ludvig och Lotta gick in. Ludvig frossade ganska rejält och hela munnen böjdes och så skakade han fram, jag är bara lite förkyld va?? Då kom mina misstankar, vad är på gång, är det feber eller...han blev vitare o vitare i huvudet så jag tog in honom på toaletten och där kom kräket och febern var på 38.5. Jag ringde till dagvården i Lund för att höra om det kunde vara vaccinationen (innerst inne visste jag nog att det inte var det) men där skulle symtomen komma inom 48 timmar. Jag fick bekräftat att det var för nära inpå så de ringde och varskodde Malmö om att vi kom.
Så, nu är vi här igen antagligen med en ny blodförgiftning. Varför tog de inte den förbannade CVK:n förra gången? Då hade vi sluppit detta nu ju.
Inte nog med det för när jag sen ringde hem så sa Kristian att Nora kändes varm så han tog tempen på henne, 39.1 på henne. Läkarens förhoppning här är ju att Ludvig och Nora har drabbats av samma virus men när han kände och klämde på Ludvig så visade han inga symptom på någonting och det är väl ganska misstänkt att det är CVK:n eftersom det kom lagom tre timmar efter de hade varit och rotat i den.
Så nu hoppas vi på att det inte blir några nya tre veckor här men det kan det mycket väl bli eftersom det verkar vara svårbehandlat när det är dessa bakterier. Vi får se vad odlingen säger.
Nu ligger han i sin säng med en CVK och en nål i armen i beredskap.

Gissa om han är besviken med tanke på att han skulle till skolan på studiebesök imorgon och på onsdag. Det är det enda han har pratat om sen vi berättade det i fredags.
Stackars lilla kille, när ska han få lite vanlig vardag. Mitt hjärta, min snutte, min älskade lilla kille, hans högsta önskan nu är att vara frisk och få springa och leka med andra barn och inte bara leka med Mållgan, Tigris och Hjärtils.

Tack snälla Lotta som körde oss till barnkliniken så vi slapp dra ut Nora och vi slapp ändra barnstolarna.