Så dålig som Ludvig har varit idag har han inte varit sen vi var på isoleringen i Lund

Det blev ju ingen koncentrationstagning igår kväll utan det skulle tas i morse. Det var samma sköterska i morse som igår kväll så frågan är varför de inte togs igår då. I morse när de skulle ta proverna så funkade inte nålen utan de var tvungna att emla på nytt och vänta en timme vilket gjorde att allt drog ut på tiden.
När sköterskan sen skulle sätta nålen så gick inte det och efter några försök så fick de ringa på en sköterska från en annan avdelning som fick komma upp och göra ett försök. Detta gjorde att det drog ut mycket på tiden innan han fick sitt dropp.
Han hade varit uppe på toaletten vid sex tiden i morse, kräkts vid 7, var på toaletten vid 9 och var riktigt kass då. Han fick i sig en halv halva fralla till frukost vid 10 och sen sa han att magen var trött. Han la sig för att vila efter frukosten.
Jag fixade lite frukost med mig och sen körde jag och Nora till sjukhuset och vi hann inte mer än in på avdelningen förrän Kristian ringde och sa att han hade kräkts igen. Hade lite fundering på att lämna Nora hos mormor&morfar om han fortsatte kräkas så det inte var något som smittade men det var ju för sent nu för nu var vi redan på plats.
Så som han såg ut när vi kom, så har han inte sett ut sen vi låg på isoleringen i Lund. Han såg så medtagen ut, såg så sjuk ut att det gör ont i hela kroppen på mig. Helt mörk under ögonen och grådaskig i ansiktet.

Lagom till att vi kom till avdelningen så kom läkaren som hade jouren idag, vi hade tur för det var en av "våra" läkare. Det var hormonläkaren så jag pratade med honom om det inte var läge att öka dosen på cortison eftersom han kräktes, det hade de missat, att han ska ha dubbel dos vid vissa tillfällen, bla vid feber och kräkningar. Han tog på sig att kolla upp Ludvigs anteckningar och skriva in i VIP anteckningarna. Tänk att vara VIP någonstans, synd bara att det är på sjukhuset. Han skulle även ordinera medicin mot illamående vid nästa antibiotikadropp. Ludvig hade inte ätit mycket så vi pratade om att vi skulle fixa någon mat för tal om att åka hem kändes inte så aktuellt när vi tittade på honom. Läkaren höll med, det var bättre om vi fick honom till att äta något och sen se om han piggnade till under dagen.
Jag och Nora körde in och handlade på McDonalds för det brukar funka på honom. Körde tillbaka till sjukhuset och lämnade maten och sen körde vi hem till mormor&morfar och åt vår mat.

Ludvig var inte alls sugen på att äta, Kristian fick i honom en pommes och det var allt. Sen ville han lägga sig och vila och han somnade. Sover Ludvig på dagarna då är han sjuk och då menar jag verkligen sjuk. Under hela denna perioden så är det max en vecka som han har sovit på dagarna och det var under isoleringsperioden då hans immunförsvar var nere på noll.

Jag och Nora körde och handlade nya gummistövlar till henne, tyvärr var regnställen slut så hon får stå ut med sitt fodrade regnställ imorgon, fast det kan ju behövas här i kylan.
Vi körde hem och lagade mat, spagetti och köttfärssås som vi körde in med till Ludvig och Kristian. Ludvig ville fortfarande inte äta men han hade i varje fall druckit. De hade blandat hallonsaft med isbitar i och det drack han och sen hade de även kopplat på dropp med vätska och salter som han förlorar när han kräks.
Pratade med läkaren då vid fem tiden när vi kom med maten (han var fortfarande kvar då) och då sa han också att det såg ut som Ludvig hade piggnat till lite, om det sen var den ökade cortisondosen eller om det var droppet det visste man inte. Han satte in trippeldos på cortisonet inför kvällen och hoppades på att det skulle hjälpa mot illamåendet.
Jag och Nora körde hem till mormor&morfar och åt middag och sen stannade hon hos dem och jag körde hem.
Pratade med Kristian igen och han sa att Ludvig hade både kräkts och varit på toaletten ett par gånger till under tidiga kvällen och han somnade igen vid sju. Så, så mycket piggare var han inte, det varade inte så länge.

Det konstiga är att det går ganska långa perioder mellan toalettbesök och kräkningar, han får behålla en del så det känns ju inte som en magsjuka. Han fick sin cortison klockan 2 och det fick han behålla, han har druckit saft som har fått stanna så...kan det vara rävgiftet till antibiotika som gör honom så sjuk. Det konstiga är bara att han klarade den här behandlingen förra omgången så...
Läkaren har varit i kontakt med Lund och doktor J där så imorgon ska det tas nya prover och nu ikväll ordinerades några provtagningar, bla nytt infektionsprov samt leverprov. Imorgon vet jag inte vad för prover som ska tas. Doktor J tror inte att detta har något med transplantationen att göra men nu gäller det bara att hitta vad det är som gör vår hjälte så sjuk.
Klockan 20 fick han sin trippel dos med cortison intravenöst men de andra tabletterna svalde han och de har han fått behålla. Klockan 21 kopplades droppet med rävgiftet och nu vid elva så tog de tempen och då var den uppe på 38,3 så nu fick han en panodil och en tavegyl för det kliar på kroppen på honom.

Ovisshet är det värsta som finns, jag vill veta nu vad det är som gör honom så sjuk. Varför måste allt ta sådan tid? Det är i varje fall skönt att vissa prover blev tagna ikväll och att det ska tas nya imorgon bitti, att man inte bara väntar innan beslut tas för provtagning.
Det är tur att det finns så bra läkare som det verkligen gör.

Detta blev verkligen en konstig Mors Dag idag, vi brukar ändå inte fira det nått speciellt men idag blev det ingen reda alls. Fast vem bryr sig, det kommer fler :-)