Sen den dag vi fick besked om Ludvigs sjukdom så känns det som om vi ömsom har levt i en mardröm. Undrat när vi ska vakna upp och allt ska vara som det har varit innan. Vi är fullt medvetna om att det inte är en dröm men...
Eftersom det då känns som en mardröm med jämna mellanrum varför kan de då inte hålla sig borta på natten? Vissa nätter är fruktansvärda, drömmarna blir värre och värre och när jag till slut vaknar på morgonen är jag ännu tröttare än när jag gick och la mig. Inatt har det varit en sådan natt, känner mig nästan bakis så trött jag är, allt snurrar och jag orkar knappt hålla ögonen öppna.
Där är mycket på gång nu så det är säkert därför jag drömmer så mycket igen, det har varit lugnt ett bra tag.
Så snälla drömmar (om ni inte är snälla drömmar då), håll er borta för om jag ska orka med mardrömmarna på dagen så måste jag få vara fri från er på natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar