Lite av varje

Kristian hade fått tid till vårdcentralen för att spola sitt öra vid elva, psykologen kom hit ungefär vid samma tid.

Ludvig fick ett av sina "utbrott" medan psykologen var här, strax innan hon skulle gå. Vi började prata och jag sa att det är ganska jobbigt att vara själv med bägge barnen när detta händer eftersom Nora reagerar lite olika. Hon förstod mycket väl och tänkte skriva in detta i sina papper, att det inte är en hållbar situation, att vara själv med bägge barnen hela dagar eller större delar av dagen.
Det har ju blivit så att vi nästan trippar på tå eller vi gjorde för nu börjar vi försöka sätta stopp men ibland är det lättare att trippa än att ta utbrottet för det är så svårt att stoppa. Nu ska vi inte klaga för det är kanske max ett stort utbrott per dag och sen kan det komma två-fem mindre per dag. Är det de mindre så ibland kan vi avleda så det inte alls blir något.
När vi då gör så då hamnar alltid Nora i skymundan, hon står och tittar med stora ögon och Ludvig får all uppmärksamhet och när han då slutar blir det ganska lätt att hon börjar bara för att få uppmärksamheten.
Vill Ludvig se en film då blir det den även om Nora vill se något annat, vill han ha paus på filmen då blir det paus bara för att slippa bråk.
I morse hade Nora stigit upp lite tidigare än Ludvig och hon hade börjat se en film och när Ludvig kom upp så ville han så klart se någon annan film. Jag förklarade att först fick Nora se sin och sen får han se sin. I morse funkade det, han accepterade det. Samma sak sen när han blev arg över något när han satt och lekte, då kastade han iväg gubbarna genom hela rummet och då plockade jag bort allt det han lekte med och då blev han ännu mer vansinnig men nu måste vi börja stoppa och när jag berättade det för psykologen så sa hon samma sak, det är nog dags att börja så nätt att sätta gränser. Visst vi kan inte ta allt på en gång men små saker får vi nog göra.

Ludvig har börjat putta och knipa Nora, han ger väl igen för vad hon har gjort innan men nu blir det att vi inte kan lämna dem ensamma någon stund alls. De brottas, ska lyfta varandra, bråkar, slåss och ja säkert allt vad alla andra syskon gör. Ludvig ställer sig och säger till Nora, slå mig, du får slå mig, det är bra att slåss och till slut så lappar hon till honom och då blir han vansinnig. Anledningen till att vi inte kan lämna dem ensamma en längre stund är för om de får för sig att brottas eller lyfta varandra då har vi det här med Ludvigs syn och balans. Dels faller han om någon puttar till honom lite hårdare än en liten buff och sen har vi synen, han har inte kontroll var han drar eller puttar Nora.
Om vi då tar fram det positiva i allt detta, vilket har blivit en vana för mig nu så är det att de stora utbrotten är mycket färre än vad de har varit och de små utbrotten är mycket lättare att stoppa. När det gäller att puttas och slåss så det positiva där är att han har kommit på att man kan ge igen istället för att vara passiv vilket han var från början då Nora mest slog till honom så fort hon fick en chans. Fast slåss ska ju ingen göra så...

I eftermiddags åkte vi hem till morfar medan Kristian åkte till hudkliniken för att visa sina fina sår/märke i ansiktet. Barnen skötte sig bra hos morfar, alltid lika uppskattat att komma dit.
Mindre roligt var det för Kristian hos läkaren för hon sa att hon var nästan helt säker på att det är psoriasis han har fått, tydligen kan man få det av stress och oro. Så nu har han fått tre olika preparat han ska använda under en längre period.