Inlagda på Barnkliniken avd 3 i Malmö

Kristian åkte med Ludvig till dagvården i Malmö och jag och Nora tog med oss morbror Patrik till stan.
Vid halv ett ringde en helt hysterisk Kristian, Ludvig betedde sig jättekonstigt, han frossade och hade kräkts ner halva rummet. Det var nog bäst om jag kunde komma dit.
Mitt huvud började gå på högvarv, var skulle Nora ta vägen. Morbror Patrik är bra till mycket men han var inte så sugen på att ha Nora själv, hon är ett litet vilddjur så jag förstår honom :-)
Ringde till farmor och det var okej att lämna henne där, tur att hon inte hade jobbat inatt.
Kristian blev nog mest rädd när han såg Ludvig så som han blev, han hade lugnat ner sig när jag pratade med honom en stund senare. Det är alltid tufft att se sitt barn förändras.

Stressade hem med Nora till farmor, pratade med Kristian under tiden och då hade Ludvig lugnat ner sig, frossan hade släppt och han hade somnat och de hade blivit flyttade till ett rum på avdelningen istället.
Ludvig fick alvedon och cortison intravenöst och det lugnade ner honom.
Antagligen är det att febern steg så hastigt som gjorde att han betedde sig konstigt, från 37-39,5 på mindre än 30 min. Eftersom Ludvig då inte kan producera tillräckligt med cortison själv så behöver han få extra doser vid stress och feber.

När jag kom dit så var Ludvig i full gång och pratade på som om inget hade hänt men så fort där kom in någon sköterska så gick han in i sitt skal och satt helt blickstilla och bara tittade.

Jag körde hem och hämtade saker för att Kristian och Ludvig skulle kunna stanna över natten. Det konstiga nu med att vi är i Malmö, här får de ett eget rum men måste dela toalett och dusch med andra. Hmm, vi som är och har varit så strikta med baskelusker under detta halvår men som de sa i Lund, de vet vad de gör i Malmö så det hoppas vi.
När jag kom tillbaks så köpte jag mat med mig, skräpmat som så många gånger förr under sjukhustiden.
Utanför träffade jag Annette, det var jättekul att ses, det var riktigt länge sen sist. Vi pratade just om det är med binjurarna och cortisonet och så mycket det kan ställa till det för barnen. Då kom Ludvigs favoritläkare, neurologen, busdoktorn så vi bytte ett par ord. Han undrade vad vi gjorde här, ja det undrar vi också :-)

Ludvig åt med god aptit, ett halv happy meal och sen ville han leka med nya brandbilen som jag köpte till honom.

Måste kännas hemskt för honom att bli inlagd igen, säkert en grym ångest över vad som har hänt och vad som ska hända och vad som kan hända.
Han grät en skvätt och sa att han ville ha sin mamma och pappa och om han fick komma hem till påsk för de skulle ju faktiskt klä ut sig till påskakärringar :-)
Det gick ganska snabbt över och sen pratade han en massa annat.

Pratade nyss med Kristian och han hade frågat vad de hade tänkt för Ludvig under morgondagen men det var inte planerat något än så länge.
Han får antibiotika och cortison intravenöst nu och febern har hållit sig nere.
För er som är insatta i sjukdomstermer så var hans CPR (infektionsprovet) 31 (ska vara under 8) och hans vita blodkroppar var också lite lägre än de brukar, de låg på 2,5.

Så nu kan vi bara vänta och se vad som händer, vi håller våra tummar att han kommer hem så vi kan fira påsken hemma.

Så ta hand om varandra och känn glädje över att få ha er familj i närheten. Det är det som betyder mest av allt.