Idag var det den stora dagen då Ludvig skulle få besök av en fröken och en kompis från dagis. Precis innan de kom hade han haft ett litet utbrott men det var ganska lindrigt och när fröken T och kompis O kom så gick vi ner och mötte dem. Ludvig har varit helt överlycklig efter besöket och hann fråga fem gånger innan de åkte iväg klockan ett om vem som var och hälsade på och så sa han själv det. Riktigt positivt var det så vi tackar så jättemycket för besöket, det förgyllde Ludvigs dag, ja även Noras :-) Stackars O blev överöst med pussar från Nora :-), ska börjas i tid eller...
Efter lunch var det dags för pappa och Ludvig att åka till barnkliniken för ett besök hos hormondoktorn för att kolla upp med binjurarna. Vid två ringde Kristian och sa att de skulle åka till röntgen för att kolla upp hans tumme och sen hade de en tid klockan tre på handkirurgen.
Det visade sig att där var ett benbrott på tummen men att det såg fint ut men nu har han en gips skena och bandage på tumme, handflata och en bit upp på armen. Stackars kille, det känns inte som om han behöver mer och det värsta är ju att det är hans vänsterhand och det är den han använder men det gick hyfsat att äta med höger också.
Doktor A från lund ringde och gav oss underbara nyheter, Nora är inte bärare på den elaka, sjuka genen, vilken lättnad måste jag säga. Jag är däremot bärare, samma mutation som Ludvig, var väl inte så överraskande.
En specialpedagog från Hab ringde idag så nu har vi bokat in en tid till i nästa vecka att vi ska ses. Vi har även ett nytt möte med psykolog och kurator den veckan så nu känns det som om saker och ting börjar rulla på.
Nu ikväll var jag och Kristian på en föräldraträff på Hab där vi träffade andra föräldrar med barn med funktionshinder i olika former och grader. Det var en tjej där och pratade om sin uppväxt som funktionshindrad. Intressant att lyssna på, att höra hur de uppfattar saker och ting.
Det som gör att jag har svårt att sova om nätterna nu är ångesten inför skolstarten för Ludvig, hur allt ska fungera, kommer barnen att acceptera honom som han är, kan han koncentrera sig på skolan, får han kompisar osv.
Ojdå, verkligen ömsom vin, ömsom vatten... Men mest av allt ändå: Grattis till att Nora slipper att fundera över att bära sjukdomen vidare. Och stackars Ludvig, nu med bandage också. Du får gärna ta ett foto så ska jag visa Malin hur det kan gå om man ramlar ur sin loftsäng... hon frågar alltid efter nya foton på Ludvig och Nora. Jag kan bara ana hur orolig du känner dig om skolan.
SvaraRaderaKram från Karin
Hej Madde!
SvaraRaderaDu ska inte oroa dig inför skolstarten. Med en duktig pedagog så ordnar sig allt.
Efter 35 år som lärare så kan jag med säkerhet lova dig - det kommer att gå superbra.
Kram från Mittskepp 15