onsdag 18 november 2009

Åter på sjukhuset




Jag ställde ingen klocka i morse utan tänkte att jag vaknar när jag vaknar men inte kan jag sova länge ändå.
Jag och Nora körde och handlade lite mer julmust till Ludvig, han har begär på julmust och salami för tillfället.

Vi var i Lund strax innan tolv och när vi gick in i ljusgården för att möta pojkarna sa Nora, nu vi hemma Ludvig. Ja så kan man kanske se det, som vi är hemma hos Ludvig. Tråkigt nog så skulle de koppla på medicinen på Ludvig så det var bara Kristian som kom ner och det gjorde att Nora blev lite besviken.
När jag kom upp på rummet berättade sköterskan om behandlingen som påbörjas nu. Han fick tablett tre timmar innan behandlingen började och sen gav de extra mycket dropp, två timmar efter fick han ytterligare en tablett och sen åtta timmar efter igen ska han ha en tablett, allt för att skydda njurar och lever. De har extra dropp på honom också bara för att skölja genom medicinen.

När han kissar nu så kommer det bloddroppar men han har inte riktigt lika ont längre, han skriker inte av smärta. Innan idag så hade det kommit blodflagor men det sa de att det var bra, det är koagel som ska ut, kommer det inte ut så stoppar det bara upp.
Psykologen kom och hälsade på, hon blev glatt överraskad när hon såg Ludvig. För några timmar idag har han varit Ludvig men samma lyster i ögonen som innan. Hon var med på ett möte med personalen här idag för att de skulle förstå hur Ludvig var innan behandlingen och hur de ska kunna hjälpa honom här. De kom fram till att allt ska begränsas för honom, inga valmöjligheter, inte gå ner på lekterapin eftersom det bara skapar kaos inom honom, de får komma upp istället.
Psykologen sa att de tester han gjorde i våras där såg hon tydligt hans svårigheter men att han kompenserades på något annat. Där var några test där han klarade sjuåringarnas test och då hade han inte fyllt fem. Nu gäller det bara att hitta tillbaks till detta och det är bara han själv som kan bearbeta detta genom att traggla allt gammalt, titta på foto, få prata och älta allt. Det är hans sätt att hitta tillbaks till det han har kunnat innan. En teori om varför han inte sover, kan vara för hans kontrollbehov. Vågar inte släppa den kontroll han har för att sova för tänk om vi har tagit något nytt ifrån honom.
Kristian hade tagit ner honom på lekterapin i 30 min i förmiddags sen spårade det ut och Ludvig fick ett ganska kraftigt utbrott när de kom upp. Är det värt det för en stunds lekande? Vi har varit uppe på rummet resten av dagen och det har gått hur bra som helst.
Han har spelat på datorn, pratat, tittat på film, pratat, spelat lite till, pratat och sen var vi ute och hämtat mat.

Har varit lite ledsen för att han inte får åka hem idag och pratat mycket om att vi har varit sena och inte hunnit komma hem. Som sagt, där är massor att bearbeta men vi tar det lugnt nu, en liten bit i taget.

Cancerföreningen bjöd på buffé idag, första gången jag var med och åt den. Idag var det kycklingspett, kycklingköttbullar, potatissallad, makaroner och frukt. Till det serverades det läsk, cider och vatten. Där var även en flaska rödvin och lite öl så jag kunde inte motstå 1/4 glas rödvin och det smakade så gott. Det var ett tag sen jag drack rödvin, nu måste vi alltid vara beredda att kunna köra men det behöver jag ju inte idag när jag redan är på plats :-)
Jag och Ludvig busade innan och då tog jag lite foto som jag lägger in här. Har även lagt in några i tidigare inlägg.

1 kommentar:

  1. Hej på er hela familjen.
    Jag kommer ihåg att det var väldigt jobbigt den första tiden hemma från sjukhuset, för man kan inte riktigt slappna av när man är hemma för man vet hur snabbt man kan få åka in igen. Och man vet att det är så mycket som kan hända på så kort tid. Men efter ett tag så vänjer man sig konstigt nog vid det också och lär sig att njuta av den lilla tid man har hemma. Jag hoppas och önskar och håller alla tummar för att ni ska få vara hemma längre perioder.

    Jag önskar också att Ludvig svarar bra på medicinerna och att han får lov att vara på lekterapin.

    Många kramar från Annette.

    SvaraRadera