Så stark, så duktig och så grymt tålmodig-en riktig hjälte

Ja vad annat kan man säga om Ludvig??

Jag kom till sjukhuset strax efter två och då satt Kristian på sängen och tittade på Ludvig som satt på toaletten sen ca en timme tillbaks, han hade somnat till där inne. Han hade hoppat upp och ner från toaletten ett antal gånger för det kändes som om han var kiss och bajsnödig men det ville inte komma något.

När Kristian hade kört hem ringde jag på en sköterska för att fråga om han kunde få något smärtstillande för det är inte humant att ha så ont som jag förstod att han hade. Han stånkade och pustade vid varje rörelse, ögonen var glansiga. Inga problem att få smärtstillande, han fick något som är starkare än alvedon för att kunna fylla på med det sen. Nu ska han få smärtstillande regelbundet.

Innan fyra sa Ludvig att han var hungrig och jag hade varit och handlat innan jag körde hit. Eftersom jag är så trött på micromat och även mat som är hemmalagad men som vi sen värmer i micron så hade jag handlat med mig färsk pasta, tomatsås och salami så jag och Ludvig gick ut i köket och lagade mat. Han satt på en stol framför spisen och pratade på och det kändes lite som gamla Ludvig. När maten var klar så tog jag brickan och så tog en sköterska Ludvig i handen och så gick vi in på rummet. Det kändes så skönt att han vågade gå med en sköterska, att han hittar lite trygghet i andra än bara oss här.
Väl inne på rummet så började han igen med att han var kiss och bajsnödig och jag såg paniken i hans ögon. Jag ringde igen på klockan för jag tänkte om de kanske kunde öka upp droppet så urinet späds ut ännu mer för att smärtan skulle minska.

Mitt i maten så kom sköterskan in med läkaren och pratade. Jag sa att vi har sett mycket under denna tiden men denna smärta som han har nu, den har vi inte sett innan.
Läkaren sa att det finns två lösningar, den ena var att sätta kateter och den andra är att öka smärtstillande. Han sa att om man läser i anvisningar med smärtstillande i ett sådant här skede som Ludvig är i så är det stora mängder morfin han borde ha och då inser vi alla att ont det har han. När jag sa att det hade kommit flagor när han kissade i morse frågade läkaren om de var blodfärgade eller inte. I morse var det lite blodblandat men i helgen var det mer som slem som kom ut från snoppen och då sa läkaren att det var slemhinnorna som lossnat och kom ut. Aj, kan jag bara säga.
Ärligt talat så bryr jag mig inte om vad ni gör, bara ta bort smärtan från honom. Jag kan inte se min femåring lida så som han gör nu. Har han inte lidit tillräckligt, allt han har genomgått.
Läkaren höll med, något måste göras så de började med att höja droppet trots att de inte tror att det gör så stor nytta och sen bestämdes det att de ska sätta in en kateter. Jag frågade om de gav honom något lugnande innan och läkaren skrattade och sa, tycker du det är en bra idé med tanke på att du själv säger att han blir hög och speedad av den medicinen... Nä det är sant men de lovade att ge något annat.

Någon timme senare så kom de in och sa att de hade förberett och att vi skulle gå in i undersökningsrummet och där inne väntade tre sköterskor. Ludvig frågade hela tiden, ska jag sova här nu, får jag inte sova på mitt rum, ska jag sövas, ska slangen sitta kvar alltid. Tänk vad det snurrar i hans huvud.
Så plågsamt att se hur han vred sig av smärta trots bedövningsmedel och någon form av lugnande. Två försök fick de göra innan den satt på plats och eftersom han då hade gått helt in i sig själv var det svårt att få honom att förstå att han skulle kissa i en påse men till slut gick det in. Väl på plats i rummet så var det dags för ytterligare toabesök och han satt och somnade igen. Han blev helt rödflammig på kroppen så jag ringde på klockan och sköterskan kom in och tittade på honom. Efter en stund kom hon med Tavegyl, allergimedicin och så fick han sina andra mediciner samtidigt eftersom han blir så extremt trött av Tavegylet.
Jag frågade henne om det var en vanlig biverkning på den medicin han hade fått tidigare men hon flinade lite och sa, nej det är inte vanligt men ingenting med Ludvig är vanligt. Han reagerar inte alls som alla andra, inte på någon medicin. Det är sant, han har inte följt regelboken på något så därför säger jag bara, var ska det sluta. En sak som var positiv var ju häromnatten när han kräkte, då tillhörde han vanligheten, en av tio får den biverkningen.

Han däckade strax efter sju och sover som en stock nu och hoppas han kommer till ro nu när han slipper springa på toaletten. Han vaknar till när han kissar eftersom han är så öm i urinröret och kommer att vara det ett till två dygn.
Måste berätta något roligt som Ludvig sa när läkaren var här inne. Imorgon måste vi duscha snorremannen, där har blivit kissebakterier igen och de måste duschas bort. Han har koll han :-)