Nya Ikea-så stort och så mycket folk

Jag kände att jag hade en del att göra idag så klockan ringde sju men då var jag helt borta så den stängdes av. Kom upp strax innan åtta, som jag skrev igår så kommer tröttheten efter man är utsläppt från sjukhuset.
Min bror kom hit efter tio och så drack vi kaffe och sen körde vi ut till Jägersro och tittade lite och sen bar det av till nya Ikea. Jobbar inte folk?? Där var så grymt mycket folk så jag ska dit en annan gång och gå i lugn och ro utan barn och när det är mindre folk där. Fick i varje fall köpt lite mer ljus och lite ljusstakar.

Pratade med Kristian i förmiddags och Ludvig hade sovit hela natten, han hade vaknat till två gånger för den ena gången var foten utanför täcket och andra gången hade snutte trillat på golvet. Så skönt för honom att få sova hela nätter, det är ju så länge sen.
Läkaren var inne och pratade med dem och otur nog så kom han precis lagom när Ludvig hade ett av sina utbrott. Han var nöjd med urinprovet i morse, inget blod i det. Det som han inte var riktigt nöjd med var katetern, förstod inte riktigt varför, om det har med att det är så mycket slemhinnor som har lossnat eller om det är för att han har haft så ont ändå. Kristian visste inte vad han menade där. Fick i varje fall reda på att han kommer att få en behandling till på onsdag för den medicinen har inte påverkat hans lever eller njurvärden så då ger de en till för att försäkra sig om att viruset försvinner och att det inte kommer tillbaks.

En sak som är konstig med Ludvig nu är att han sitter i sin säng nästan hela dagen och det enda han gör där är att titta på Nils Karlsson Pyssling. Varför gör han så, är det de som han känner igen för tillfället, är det där han känner sig hemma? Lekterapin var uppe en stund hos honom och då hade han rest sig från soffan och satt sig vid datorn och visat spel där. Ikväll så tittade han lite på Bolibompa men annars är det bara Nisse som gäller. Han följer inte med ut och hämtar mat eller dricka, sitter bara i sin säng och frågan är VARFÖR?

Positivt är att hans kramper kommer mer sällan och de håller inte i sig lika länge som de gjorde under helgen och samma sak med hans arga utbrott, de kommer inte heller lika ofta och det går relativt lätt att komma ur dem.

Imorgon är det jag som tar över igen på sjukhuset. Det är ganska skönt att få vara hemma en hel dag utan att stressa iväg dit men samtidigt så är det ganska stressande att vara hemma för här är alltid saker som ska göras och tankarna är ändå på avdelning 64 i Lund men vi borde väl vara vana nu...