Utskrivna och inskrivna igen

Kristian tog Ludvig med sig till Lund vid åtta idag och så stannade jag hemma med Nora, hade lite samtal att ringa och sen fixade jag så Nora blev klippt.
När de kom till Lund så visade det sig att vårt rum var borta, de hade städat ut det och tydligen var det dags att bli utskrivna. Kristian pratade med läkaren och alla prover är bra, eller så bra som vi kan räkna med. Han producerar bra med trombocyter själv, inga virus i blodet och immunförsvaret hålls nere så som tänkt. Kristian sa till om att han fortfarande har lite ont när han kissar och undrade när vi skulle komma till en urolog som vi pratade om för ett bra tag sen. På måndag när vi ska på återbesök på dagvården då ska vi få träffa en "snopp"läkare.
Vid ett tiden var de hemma och då var lunchen färdig och sen passade jag på att baka en ny omgång med muffins, vi kommer att rulla fram efter alla dessa goa recept jag har hittat. Denna gången var det äpple o kanel muffins med smuldegstäcke.
Ludvig började klaga mer och mer på smärta när han kissade och då kom jag att tänka på att när vi blev utskrivna förra gången så hade Ludvig en antibiotika kur men så blev vi ju inlagda igen efter två dagar och den veckan har han inte fått den medicinen så kan det vara så att när han slutade med den så började besvären igen. Jag ringde till avdelningen för att höra men de skulle lägga en lapp till läkaren att han skulle ringa upp.
Jag och Nora körde till Mobilia för att hämta ut Ludvigs nya mediciner och när vi skulle gå så började Ludvig bli arg, ledsen och skrika men Kristian försökte lugna honom.
När vi kom till apoteket visade det sig att receptet inte hade kommit in utan de fick ringa till avdelningen för att höra och då passade jag på att ringa hem för att höra om läkaren hade ringt men det hade han inte men däremot hade det blivit värre för Ludvig, han sprang och kissade var femte minut och skrek som ett djur varje gång.
Jag fick Ludvigs mediciner och sen in med en sovande Nora i bilen och körde i ilfart hem men när vi kom hem hade han lugnat sig och barnen åt glass och chokladsås.
Läkaren lyckades pricka in och ringa mitt i kaffet :-) Jag frågade om antibiotikan men han sa att eftersom det inte visar sig något på varken odling, sticka eller ultraljud så tog de bort den behandlingen men om vi tyckte att det hade gjort någon skillnad när han åt den så kanske vi skulle sätta in den kuren igen.
Han sa att om det var det de misstänkte så borde det ge utslag någonstans, antingen som virus eller som bakterier eller blod i urinet och senast i morse tog de prov och det visade inget. Om vi skulle börja kuren igen så var vi tvungna att åka in och lämna ett nytt prov för odling men det var inga problem. Jag och Ludvig satte oss i bilen, han var lugn som en filbunke eftersom jag sa att det bara var ett kisseprov han skulle lämna, jag lovade att han skulle slippa stanna. De tog ett prov för att skicka iväg på odling och tog en sticka och vad har då hänt sen i morse, jo nu var där lite blod i urinet. Jag och Ludvig körde hem och åt middag men han fortsatte springa på toaletten var femte minut.
Han la sig vid halv åtta och slumrade till men vid halv nio vaknade han och fortsatte med sitt kissande, tänk själv, där fanns ju inget kvar, allt var utkissat och de droppar där kom gjorde så fruktansvärt ont så jag tror hela gatan har hört hur ledsen han var. I 45 min var han inne på toaletten och försökte kissa.
Jag ringde till avdelningen och de rekommenderade att vi skulle komma in igen, de sa att det man bör göra är att spola igenom med massor av vätska och om han inte kan kissa ut allt själv så får de sätta en kateter.
Så nu har grannen precis kört Kristian och Ludvig tillbaks till avdelning 64 i Lund. Ludvig var ganska förtvivlad över att behöva åka in igen, han sa, jag slipper sova där, jag slipper droppställningen men tyvärr inget av det slapp han.
Det är ganska starkt jobbat att både bli utskriven och inskriven samma dag.